Uterink vid
Aplarinken
Aplarinken i Värnamo utnyttjas maximalt. Tiderna räcker inte till. Framför allt är det klubbarna som har tillgång till ishallen. Allmänhetens tider är begränsade.
På andra håll har jag sett konstfrusna utebanor i anslutning till en ishall, i Husby till exempel. Man utnyttjar, om jag har förstått saken rätt, frysaggregatet för is både utomhus och inomhus.
Kan vi inte göra likadant i Värnamo?
Det borde gå att lägga ut rör vid sidan om ishallen, på utsidan. Vad härligt det vore om vi hade en bana utomhus som kunde utnyttjas större delen av dygnet, för spontanåkning.
Svante Olson, ledamot av fritidsnämnden
Vänstgerpartiet, Värnamo

Oklart om Värnamobadet
För en tid sedan läste vi i tidningarna att det nedläggningshotade Värnamobadet (utomhusbassängen vid sjukhuset) var räddat, i alla fall över sommaren. Det påstods att tillsynsmyndigheten gjort klartecken för ytterligare en säsong.
Tidigare har det sagts att renovering av badet är nödvändig, med bland annat installation av nytt reningsverk.
Landstingsfastigheter äger anläggningen och kommunen har hyrt den. Kommun och landsting har tvistat om vem som ska betala för renoveringen.
Men nu var stridsyxan nedgrävd. Kommun och landsting var överens om att badet skulle vara öppet även nu till sommaren.
Men jag sitter med i fritidsnämnden och det är fritidsnämnden som har Värnamobadet på sitt bord.
När vi diskuterade läget vid senaste sammanträdet blev i alla fall jag förvirrad. Vem ska betala för att badet hålls öppet i sommar? Ingen verkar veta.
Det är kommunstyrelsen som har förhandlat med landstinget så jag ringde upp Hans-Göran Johansson, C, kommunstyrelsens ordförande.
Hur blir det med Värnamobadet i sommar? undrade jag.
"Helt klart att det ska vara öppet", svarade Hans-Göran. "Samma hyra som har gällt tidigare gäller även i år".
Vem ska betala då? undrade jag. Fritidsnämnden eller kommunstyrelsen?
Det är ju noga det där med nämnders och styrelsers budgetar i dessa besparingstider.
"Det har vi rett ut med förvaltningschefen och ordföranden i fritidsnämnden", svarade Hans-Göran Johansson.
Mer ville han inte säga.
Jag hoppas att vi kan lita på Hans-Göran, att Värnamobadet verkligen är öppet i sommar.
Svante Olson
Vänsterpartiet, Värnamo

Örfilar är ingen bra metod
Jag är rädd för att äldre människors reaktion på örfilarna i Värnamo Folkets Park kommer att skada parken på sikt.
"Fler örfilar gav applåder" stod det i rubriken i Värnamo Nyheter efter tidningens paneldebatt. Det är sorgligt.
Mannen som utdelat de två örfilarna hade gett uttryck för sin uppfattning. Stryk är det enda som hjälper, tycks han mena. För det fick han applåder.
Om man går tillbaka en tid i historien så kan noteras att mannen som gett den tolvårige pojken två örfilar omedelbart efter polisanmälan blev erbjuden förlikning, om jag minns rätt.
"Gubbjäveln" och "Snorungen" skulle träffas tillsammans med opartisk medlare, lyssna på varandra, se varandra och kanske förstå varandra. De skulle be varandra om ursäkt. Sedan skulle de ta varandra i hand och så skulle saken vara färdig.
"Gubbjäveln" gick inte med på det. Han gav "Snorungen" skulden för alltihopa.
Det var synd, men nu är det som det är.
"Gubbjäveln" är dömd för ringa misshandel och alla pensionärer är upprörda och tycker "Snorungen" inte fick mera än han förtjänade.
Allvarligt talat, detta är ingen bra reklam för Folkets Park. Jag tror inte att unga människor gillar attityden. De inser att parken inte är något för dem. De uppfattar den som Folkpensionärernas Park.
Men det är kanske inte för sent att göra något åt situationen.
Man kan använda en dålig händelse och göra något bra av den.
Jag tror på försoning. Men då måste "Gubbjäveln" spela med. Han måste inse att man inte får slå folk!
Jag tycker att ledningen för Folkets park tillsammans med Brottsförebyggande rådet ska inbjuda till ett försoningsmöte. "Gubbjäveln" och "Snorungen" ska träffas, prata ut om saken, kanske skratta åt alltihopa, se framåt och göra parken till en träffpunkt för alla generationer.
Snorungar har vi alla varit.
Jag gillar inte våld. Jag gick i folkskolan på den tiden när skolaga fortfarande var tillåten. Magistern hade som metod att minst en elev om dagen skulle ha stryk.
Hans örfilar var hårda. Jag hatade honom, det gjorde alla i klassen. Jag hatar honom än i denna dag.
Örfilar är ingen bra metod.
Svante Olson

Mindre pengar
En av mina partikamrater ringde upp mig. Han var starkt upprörd. Han hade läst Finnveden Fredag (22/1).
"Mer pengar i plånboken", hade moderaterna Helena Bouveng och Andreas Norlén skrivit i en insändare. De talade hängivet för det nya skattesystemet.
Min partikamrat som är pensionär var rasande.
"De är lögnare", sa han. "Det är ju inte alls sant att vi fått mera i plånboken från och med den här månaden".
Själv fick han 218 kronor mindre. Hans fru fick 208 kronor mindre.
Svante Olson
Vänsterpartiet, Värnamo

Avgiftsfritt i simhallen
för pensionärer och barn
Framåt vårkanten ska Värnamo simhall öppna igen. Nyrenoverad och fin. Får man hoppas i alla fall. Notan är ju på runt 40 miljoner kronor. Som de flesta vet har jag varit motståndare till renoveringen på grund av den höga kostnaden.
Bygg nytt istället, har jag sagt.
Men nu är det som det är. Och nu gäller det att simhallen kan utnyttjas maximalt. Annars är den stora investeringen inte meningsfull.
Risken är att den borgerliga majoriteten anser att simhallsavgiften måste höjas för att täcka de ökade driftskostnaderna.
Det är fel väg tycker jag.
Fick jag bestämma skulle vi inte ha några avgifter alls. Jag vill betala hela driftskostnaden via skattsedeln. Redan nu betalas ju en stor del av driften på det sättet. Simhallsavgiften täcker bara en liten del av den totala kostnaden.
Men så resonerar man inte på den borgerliga sidan.
"Något måste det väl kosta," säger man. "Allt kan väl inte vara gratis. Då uppskattar man det inte."
Man moraliserar helt enkelt.
Men jag ser det ur ett folkhälsoperspektiv. En simhall är en social mötesplats. Och där rör man sig och man motionerar.
Je fler medborgare som tar sig dit, desto friskare blir de.
Det är alltså en lönsam investering för kommunen att inte ha några avgifter och på det sättet locka så många som möjligt till hallen.
Det finns ett perspektiv till. Marginaliserade grupper utestängs inte om det är avgiftsfritt.
Men om det nu är omöjligt att få med sig den borgerliga majoriteten på en helt avgiftsfri simhall så kanske man kan kompromissa?
Varför inte låta pensionärer och ungdomar få utnyttja simhallen avgiftsfritt vissa tider, när det inte är så hög beläggning?
Svante Olson
Vänsterpartiet, Värnamo

Hur ska vi få stopp på
alla onödiga mediciner
En kvinna i Jönköpings kommun ringde upp mig och ställde mig mot väggen:
"Du är ju landstingspolitiker och säger att vården inte ska droga äldre människor. Ändå pågår det hela tiden. Hur ska ni få stopp på det?"
Ärligt talat vet jag inte. Starka krafter påverkar utvecklingen.
Kvinnan som ringt upp mig berättar om hur hennes egen mamma behandlades. Efter en propp i hjärnan försämrades hennes närminne. Hon kunde inte bo hemma längre. Hon var 89 år när hon flyttade in på ett demensboende. Det fungerade jättebra till en början. Man lagade mat ihop och hade många aktiviteter.
Men snart märkte dottern att något var fel när hon hälsade på. Mamman hade hjärtklappning och mådde illa.
"Jag vill inte leva", sa mamman.
Dottern är utbildad apotekstekniker och tittade på mammans medicinlista. Hon fick en chock. Listan var lång. Mamman fick antidepressiva läkemedel, hon fick starka värkmediciner och hon fick morfin och sömntabletter.
Dottern slog larm. Ta bort läkemedlen! uppmanade hon.
Det blev strid med både personal och läkare. Dottern vann. Medicineringen upphörde. Mamman blev genast bättre.
Sedan skulle kommunen spara. Äldreboendet stängdes. Mamman flyttades till ett annat.
Sedan var samma cirkus igång igen. När dottern kommer på besök på det nya stället finner hon mamman väldigt medtagen.
Och när dottern studerar mammans läkemedelslista ser hon samma sak som tidigare: massvis med medicin.
Nytt allvarligt samtal med läkaren som motvilligt går med på att bort den mesta medicinen. Och mamman piggnar till igen.
Men det dröjer inte länge förrän medicinen är tillbaka, utan dotterns vetskap. Och mamman blir åter dålig.
"Är du inte nöjd med vården och medicineringen kan du ta hem din mamma och sköta henne själv", sa läkaren.
Efter det såg dottern till att det blev läkarbyte. Sedan fungerade medicineringen bra.
Nu är mamman borta. Hon dog häromåret.
"Jag kan inte släppa det som hände min mamma", säger dottern. "Jag mår fortfarande dåligt av det."
Personalnedskärningar och andra besparingar ligger bakom det hela, tror hon. Medicinskt kunnig personal finns inte tillgänglig på äldreboendena.
Sedan får man förstås inte glömma att läkemedelsindustrin har varit mycket framgångsrik. Den vill sälja så mycket som möjligt.
Vanvården, för något annat kan man inte kalla det, fortsätter. Vad kan vi göra?
Kompetensen finns ju. Geriatriska läkare vet precis vad det handlar om. Kunde inte kommunerna få rätt att anställa sådana läkare i omsorgen?
Eftersom det inte fungerar med de instrument som redan finns måste något nytt till. Kan inte landsting och kommuner skapa ett gemensamt organ som har som enda uppgift att kontrollera läkemedelsförskrivningen?
Svante Olson, landstingsledamot
Vänsterpartiet, Värnamo

Jag är en passionär
Vi lever i ett klassamhälle och sjukvården är ojämlik. Det är klarlagt.
"De rikaste 80-åringarna mår mycket bättre än fattiga 60-åringar", konstaterade Margareta Persson, moderator vid konferensen om äldres hälsa i Rosensalen på Rosenlund i Jönköping (21/1), i sitt inledningsanförande.
Så här finns mycket att göra. Antalet äldre ökar ju nu snabbt och då gäller det för samhället att se till att de gamla håller sig friska långt upp i åldrarna annars blir det mycket dyrt.
Carina Edling, Statens folkhälsoinstitut, talade om för oss att det egentligen inte är så märkvärdiga insatser som ska göras för att vi ska få kontroll över utvecklingen.
Det handlar om att skapa mötesplatser, att få igång fysiska aktivitet och uppnå goda matvanor för äldre människor.
Frågan är bara hur detta ska åstadkommas. Det är lättare sagt än gjort.
Sverige har en positiv hälsoutveckling. Vårt land har den största andelen personer över 80 år i hela världen. Men om vi inget gör nu kommer omsorgskostnaderna att öka med 270 procent de närmaste åren.
"Därför måste vi satsa på hälsofrämjande åtgärder så att äldre människor inte sitter passiva och äter medicin", sa Carina Edling.
Det är med andra ord lönsamt att investera i äldres hälsa. Om 15 år är var tredje person i Sverige över 65 år.
Fysisk aktivitet på recept (FAR) talades det om. Det fungerar men tyvärr är många läkare skeptiska. Det är dock konstaterat att 30 minuters promenad om dagen minskar behovet av medicinering.
Att gå till affären och handla dagligen kan därför vara livsviktigt. Men utvecklingen motarbetar ett sådant beteende.
Inget land i hela Europa har satsat så enormt på externa köpcentrum som Sverige. Folk är tvungna att ta bilen när de ska handla. Ur hälsosynpunkt mycket olyckligt.
Elsa Ingesson, rehabläkare, Qulturum, redogjorde för projektet Passion för livet vars målsättning är att engagera pensionärer att själva ta ansvar: bästa möjliga liv - hela livet.
Men då måste man vara beredd att göra något. Vi har våra vanor och mönster. De kan hindra oss. Men det är aldrig för sent att ändra på sina vanor.
Elsa Ingesson har fått mig att inte kalla mig för pensionär, jag är en passionär!
Svante Olson, landstingsledamot
Vänsterpartiet, Värnamo