Vi får hålla tummarna
Vid senaste landstingsmötet jublade de borgerliga ledamöterna över att årets resultat ser ut att bli runt 165 miljoner kronor. De tar naturligtvis åt sig äran för detta. Men det har ju inte alls med verksamheten att göra. Det beror på att landstingets spekulationer på börsen har gått bra.
Förra året, i början av den globala finanskrisen, störtdök alla börser. Landstingets aktier föll i ett slag stort. Då var det inte så kul.
Jag har år efter år pekat på riskerna med att placera skattebetalarnas pengar på börsen och fick på det sättet rätt.
Men landstinget har som filosofi att i det läget gäller det att inte deppa utan istället gå in och köpa mera på börsen när kurserna står lågt. Det gjorde landstinget.
Det lönade sig. Börsutvecklingen har varit mycket god och landstinget kan alltså gnugga händerna åt lyckade spekulationer.
Jag tycker dock att det är farligt att spela hasard med skattebetalarnas pengar.
Så vid landstingsmötet sa jag att det bästa landstinget kan göra i det här läget är att sälja ut alla börspapper när de är högt värderade och istället placera kapitalet i värdesäkra system.
Så jag frågade ledamöterna om vi inte borde göra en översyn av landstingets finanspolicy. Och det kan jag säga att det förslaget möttes inte av någon förståelse på den borgerliga sidan.
Nu får vi hålla tummarna för att kursen håller i sig. Annars går det åt pipan med landstingets budget.
Svante Olson, landstingsledamot
Vänsterpartiet, Värnamo

Den som inget vet ska hålla tyst
En person i Svenarum har blivit väldigt upprörd över min kritik riktad mot närpolisen i Värnamo efter ett ingripande som inte var något ingripande. Några ungdomar hade stulit ved från en familj och sedan burit iväg familjens trädgårdsmöbler till en motionsanläggning alldeles intill. Det här utspelade sig mitt i natten på Malmstensgatan i Värnamo.
Det är en alldeles fantastisk historia som jag har berättat om förut i bland annat Finnveden nu.
Ungdomarna hade med sig öl och korv och tände en brasa vid motionsanläggningen och det grillades vid den muntra elden.
Det råkar vara så att motionsanläggningen ligger mittemellan två kända politikers villor i Värnamo.
En orolig kvinna i den ena familjen hörde av sig till polisen och ville ha hjälp med att få slut på festen.
Det känns otryggt att gå och lägga sig med fulla ungdomar som eldar alldeles intill tomtgränsen.
En polispatrull åkte dit och tittade på tillställningen och sedan åkte den därifrån. Festen fortsatte.
Jag tycker förstås att polisen borde ha avbrutit festen, släckt elden, tömt ölburkarna, uppmanat ungdomarna att städa upp efter sig och sedan sagt åt dem att gå hem.
Nu menar att person i Svenarum att jag är totalt okunnig. Det vore ett brott mot grundlagen om polisen hade ingripit.
I en mycket lång insändare i Finnveden nu hävdar han att jag borde be närpolischefen om ursäkt.
Men mot slutet av insändaren tycks personen bli självkritisk. Han avslutar nämligen med att hänvisa till en strof ur det fornnordiska eposet Havamal. Den går ut på att den som inget vet ska hålla tyst.
Det var strongt gjort av svenarumsbon.
Svante Olson

Värnamo 800 år!
Nästa år tänker Värnamo fira 90-årsjubileum. Det tycker jag är futtigt. För snart 90 år sedan fick Värnamo stadsprivilegium. Är det något att fira? Stadsprivilegier finns inte längre. Värnamo är en kommun.
Nej, det finns bättre ett bättre jubileum att fira. Värnamo nämns i skrifterna första gången på 1200-talet, tror jag, i samband med något ting. Vi kan ju fira 800-årsjubileum! Varför ska vi hålla till godo med ett löjligt 90-årsjubileum?
Svante Olson

Alla förlorar
på segregering
Segregeringen i Värnamo kommun kommer att leda till stora problem om några år, om vi inte gör något.
Det hävdar en lärare som jag har varit i kontakt med. Han ser vad som är på gång.
- Risken är att även Värnamo kommer att få uppleva den vrede som utanförskap leder till, menar han.
Skolverket har konstaterat att svenska elever presterar sämre i dag än på tidigt 90-tal. En av orsakerna är segregeringen i det svenska samhället. Folk med god utbildning och bra inkomster bor på ett ställe, sämre lottade på ett annat.
Det är inte bra.
De negativa konsekvenserna visar sig redan i förskolan. På vissa är det många invandrarbarn, på andra nästan inga alls. I hela grundskolan kan man se samma sak. På gymnasiet har vissa grupper svårare att göra sig gällande än andra.
Vilka är det som misslyckas i skolan i dag? Det vet alla. Friskolorna visar tydligt vad det handlar om. Barn med likartad bakgrund samlas på samma skola.
Hur fördelas resurserna i Värnamo kommun? Ger kommunen mer pengar till skolor där en stor del av eleverna inte kommer från studievana familjer? Knappast.
Det är inte lätt för ungar som växer upp i familjer där mamma och pappa inte har svenska som modersmål och där kanske föräldrarna har hamnat i arbetslöshet och utanförskap.
Vi lever i ett mångkulturellt samhälle. Det är bara att inse det. Det leder obönhörligen till spänningar. Gör vi inte något åt segregeringen i samhället är det barnen som blir de första förlorarna. I förlängningen förlorar alla på det.
Det är de borgerliga partierna som har makten i Värnamo. Gör något!
Svante Olson
Vänsterpartiet

Jämlikhet!
På 1970-talet började Statistiska centralbyrån (SCB) jämföra folks levnadsvillkor i Sverige. Aldrig har skillnaderna varit så stora som nu.
Klasskillnaderna ökar. Det jämlika samhället är avlägset. Politiken som förs av makthavarna i dag (den borgerliga alliansen) är inriktad på att öka skillnaderna.
Ändå står det till exempel i lagen att svensk sjukvård ska vara jämlik. Det är den inte. Det har Socialstyrelsen dokumenterat.
Den som har gott om pengar och god utbildning får en bättre vård än den som bara har lite pengar och dålig utbildning.
Frihet, jämlikhet, rättvisa!
Det är gamla fina paroller som borde dammas av.
Svante Olson
Vänsterpartiet

Politiker ska inte vara överens
Prioriteringar i vården låter kanske inte så spännande. Men jag var på en konferens nyligen som handlade om just det. (Femte nationella prioriteringskonferensen, Malmö, 15-16 oktober.) Och det var upphetsande. För det är ju väldigt viktigt vad vi prioriterar. Resurserna är begränsade. Vilka ska få vård? Hur mycket pengar ska läggas på olika insatser? Vem ska fatta besluten?
Och jag tycker att det är självklart: det är politikerna som måste ta de grundläggande besluten, hur prioriteringarna ska se ut.
Till min förvåning verkar det inte vara självklart.
På konferensen deltog alla sorter: tjänstemän, vårdfolk, politiker.
Att döma av vad jag hörde så verkar de flesta vara av den uppfattningen att man ska komma fram till någon sorts gemensam strategi som alla är överens om.
I vissa landsting har man redan jobbat fram modeller för hur man vill ha det. Och då säger en utredare från talarstolen:
- Det har varit väldigt lite partipolitik under arbetets gång.
Han berättar om det som ett tecken på hur bra man har lyckats. Ambitionen har alltså varit att politiken så mycket som möjligt ska hållas borta.
Det är förödande. Vi ska göra precis tvärtom. I arbetet med hur vi vill utforma sjukvården ska vi istället leta efter skillnaderna i hur de olika partierna ser på saken. Vi ska lyfta fram skillnaderna så att alla ser att det finns olika vägar att gå. Vi ska strida för det vi tror är bäst.
Vad är det för mening med väljarkontakter sedan om väljarna inte ser någon skillnad på partiernas inställning.
Inte så konstigt om många medborgare har en väldigt diffus uppfattning om landstingspolitiken om det ska gå till på det här sättet. Och det är heller inte förvånande om medierna inte uppmärksammar konferenser där man inte hittar motsättningar. Inte en journalist på prioriteringskonferensen.
Politiker ska inte vara överens.
Svante Olson, landstingspolitiker
Vänsterpartiet

Svartjobbarna
lurar oss andra
En person i en by utanför Värnamo ringde mig:
- Jag blir så upprörd, sa han. Det pågår svartarbete i stor skala här. Det är några hantverkare som erbjuder sig att göra renoveringsarbeten. De går från hus till hus. De har mycket att göra.
Personen som ringt upp mig är säker på sin sak. Både han och hans fru känner till hantverkarna. De har arbetat på det här sättet länge.
- Det är frustrerande att se det, säger han som ringt upp. Alla vi andra blir lurade på pengar när de håller på så där.
Men hur ska man göra när man vet att svartarbete pågår? Det kan vara känsligt att peka ut en granne som anlitar svart arbetskraft. Och vart ska man vända sig?
Han som ringt upp mig berättar att han faktiskt hörde av sig till polisen i Värnamo. Men där var man inte så intresserad. "Du ska vända dig till Skattemyndigheten", fick han veta.
Och så är det. På Skatteverket i Jönköping ger man polisen rätt. "Det är med oss på Skatteverket man ska tala. Svartjobb är ett skattebrott och sådant utreder vi."
Ring Skatteverket!
Svante Olson