Flyktingar berikar Sverige

Sverigedemokraterna hamrar i alla lägen envist in sin syn på flyktingar. De vill inte hålla dem borta.

Det låter så fint när Johan Nissinen i Värnamo kommunfullmäktige säger att partiet på riksplanet är berett att satsa en miljard på flyktingstöd. Men flyktingarna ska inte komma hit. De ska istället tas om hand i närområdet, som det så vackert heter.

Jag tycker att det är en förfärlig inställning. Och det sa jag i den senaste kommunfullmäktigedebatten.

Sverigedemokraterna måste fatta att det är nu vi måste lägga mer pengar på flyktingmottagningar. Världen ser inte ut så att vi kan stänga våra gränser för alla dem som har skyddsbehov. Varför kan inte Sverigedemokraterna se hur svårt människor har det i en del områden; Syrien, Afghanistan, Irak och på många andra håll.

De allra flesta flyktingar finns i närområdet, i fattiga länder. Förhållandena är bedrövliga. Det är bara en liten rännil av det stora antalet flyktingar som kommer till Sverige. Självklart måste vi hjälpa dem som kommer hit. Vi hör ihop. Vi lever på jorden tillsammans.

Min grundinställning är att människor ska få röra sig fritt i världen.

Det finns forskning som visar att människor som av ett eller annat skäl flyttar till ett annat land inte blir en kostnad för samhället. På sikt tjänar samhället på det. Därför ska vi tacksamt ta emot andra människor, även flyktingar. De berikar Sverige.

Svante Olson

Vänsterpartiet, Värnamo

Sagt i kommunfullmäktigedebatten:

- Jag är chockad över 

borgerlig revolution

Vi vänsterpartister är chockade över den borgerliga Alliansens framfart sedan den fick makten.

Det sa jag vid senaste  kommunfullmäktigedebatten när den nya budgeten skulle tas.

Det har snart gått två mandatperioder och i rasande takt har Alliansen gett sig på den svenska välfärden.

Privatiseringar har varit honnörsordet och skolor, vård och omsorg har sålts ut i en skrämmande takt.

Röveriet har lett till snabbt ökande klyftor i samhället med fler rika och ännu fler människor med låga inkomster. Värst drabbad är ungdomen. Utan jobb, utan bostad, är det inte roligt att försöka etablera sig i vuxenvärlden.

Får mitt parti vara med på regeringsmaktens sida efter nästa val blir det stora förändringar som förstås kommer att märkas av ute i kommunerna.

Vi accepterar inte den borgerliga revolution vi har sett Alliansen genomföra. Utförsäljningen av kommunal och statlig egendom, privatiseringar av skattefinansierade verksamheter inom vård, skola och omsorg är förfärande.

Jag blev vänsterpartist en gång för många år sedan för att jag vill vara med och bygga ett jämlikt samhälle där alla är lika mycket värda. Jag tycker likadant i dag. Och jag har alltid fått höra från personer med borgerliga åsikter att det inte går.

Det går visst! Och jag är jämlikhetsextremist.

Värnamo gör just nu stora investeringar för framtiden. Och det är bra. En kommun måste se framåt.

Den stora satsningen på ett nytt reningsverk är bra, även om jag helst hade sett en annan lösning, och vi borde ha kommit igång med det projektet för flera år sedan.

Däremot är jag inte lika imponerad av den andra stora investeringen, Gummifabriken.

Ombyggnaden av den gamla fabriken har jag hela tiden varit emot. Jag befarar att den kommer att bli en katastrof för kommunens skattebetalare.

Det får man väl säga att kommunens satsning på Bredasten, det så kallade Sydsvenska krysset, redan har blivit. Den har kostat 60 miljoner kronor att anlägga men har inte blivit någon succé. Det är idag en enorm öde yta. Ändå har området drabbats av sin första konkurs. Den bevakade parkeringsytan blev ingen bra affär.

Men jag är glad så länge ingen handel etablerar sig där. Köpcentrum vid E4 är ett feltänk. Butikerna ska finnas inne i stan!

Men som sagt vi skall se framåt och då vill jag peka på ett av Vänsterpartiets stora mål: sex timmars arbetsdag. Vi har argumenterat för det i många år. Vi fortsätter den kampen. Lyckas vi kommer alla att må bra av det.

Vi kommer även att fortsätta tjata om rätten till heltidsjobb. Deltidsarbete är en styggelse för alla dem som vill jobba heltid. Och de delade turerna för anställda i den kommunala omsorgen i Värnamo är skamligt. De måste bort.

Svante Olson

Vänsterpartiet, Värnamo

Vandalorum är visst  
en privat stiftelse!
Jan-Ove Forsell, styrelseordförande i Vandalorumsstiftelsen, har gett mig en knäpp på näsan. Han tycker inte om att jag har hävdat att att Vandalorum är en privat stiftelse. ”Vandalorum är ett samhällsprojekt” skriver han i ett öppet brev.
Jag tycker att man ska kalla saker för sitt rätta namn. Museum Vandalorum är en privat stiftelse. Vare sig stat, landsting eller kommun har fattat beslut om stiftelsen.
Sven Lundh, framgångsrik företagare i möbelbranschen, har idogt kämpat för sin vision: ett svenskt Louisiana i Värnamo.
300 miljoner kronor är hela projektet kostnadsberäknat till. Tanken har varit att det privata näringslivet ska ställa upp med de pengarna. Herencokoncernen (VNs ägare) har bidragit med mest (20 miljoner kronor), Bengt Liljedahl kommer på andra plats (10 miljoner kronor) och Bengt Svenstig på tredje (2 miljoner kronor).
Men det blir ju inte 300 miljoner kronor. Det var därför stiftelsen beslutade att bygga i etapper.
För att klara detta krävdes mera stöd från kommunen och nya lån.
Jag har hävdat att projektet saknar ekonomisk realism och tycker att jag fått rätt. När kommunfullmäktige nyligen beslutade att ge stiftelsen 1,5 miljoner kronor årligen tre år framåt var det helt i strid med vad man tidigare sagt.
Under debatten har jag alltid kallat Vandalorum för en privat stiftelse. Jag tycker att det är viktigt att hålla isär begreppen.
Värnamo kommun är ju samtidigt inne i ett eget mycket kostsamt projekt: Gummifabriken, kommunens nya kulturcentrum. Det är ingen privat stiftelse.
Man kan kalla både Vandalorum och Gummifabriken för samhällsprojekt, men det ena drivs av en privat stiftelse och det andra av en kommun.
Svante Olson
Vänsterpartiet, Värnamo
 

Desinformation 

i fullmäktige!

Det skulle bli information om Gummifabriken stod det i kallelsen till senaste kommunfullmäktigesammanträdet i Värnamo.  Men det blev det inte. Snarare desinformation.

Det var besvärande att lyssna på den långa rad av musiksnuttar av diverse framgångsrika artister som presenterades via dator.

Avsikten var att fullmäktigeledamöterna skulle förstå att det var den typen av artister som vi kan räkna med i framtiden; att Värnamo ska bli en musikmetropol.

Och vi fick veta att det är en framtidssatsning med en stark vision; Värnamo får en biostad, blir ett konferenscentrum med fullskalig restaurangrörelse. Det målades upp en bild av hur förskollärarutbildningen anordnar workshops, då det finns en datorspelsverkstad och kulturaktiviteter för transportföretag, hur lärare kompetensutvecklas, olika kundvägar in i biblioteksverksamheten, mingel i restaurangen inför biobesök och scenframträdanden och digitala operaföreställningar etc.

Detta är en framtidssatsning, sas det. Den är nödvändig för att Värnamo ska kunna få ungdomarna att stanna kvar i stan.

Jag sneglande på kommunens tillväxtstrateg Carl Helgesson, som satt med bland åhörarna, för att se hur han reagerade.

Han har ju sagt att Värnamo måste bestämma sig för vem man vill vara. Innan vi har gjort det kan vi inte ens formulera en slogan för kommunen.

Hans ansiktsuttryck gav mig inga signaler om vad han tyckte.

När jag frågade projektledaren Michael Andersson, M, vilka driftskostnader det blir för Gummifabrikens framtida verksamhet, som vi ju har hört ska gå på runt en halv miljard kronor i investeringskostnader, så sa han som vanligt att kommunfullmäktige har inte fattat några andra beslut än 320 miljoner kronor till första etappen.

”Det är det som gäller”, sa han.

Men vad var det då man informerade om? Framtidssatsningen, vad är det för något? Vad ingår i den? Var finns avtalen som säkrar verksamheten i Gummifabriken?

Stig Claesson, KD, blev irriterad på mig för att jag ställde frågor om det ekonomiska läget för projektet.

Värnamo är en så rik kommun att vi har råd med det här, menade han.

Med andra ord kan vi slänga 500 miljoner kronor i sjön utan att det ställer till med några större problem.

Så brukar det inte låta när skola och omsorg ska hålla sina budgetar. Då måste vi spara för att klara ekonomin.

Gummifabriken är det största enskilda projekt kommunen har dragit igång. Då tycker jag att vi ska ha kontroll över ekonomin och veta precis vad vi gör.

Jag tror inte att affärsmannen Stig Claesson skulle gett sig in i projektet Gummifabriken om det hade handlat om hans egna pengar (om han hade haft några).

Svante Olson

Vänsterpartiet, Värnamo

Håll tyst!

”Så här ska man inte göra!”

Det var det första kommunalrådet Gottlieb Granberg, M, yttrade när han skulle svara på min fråga om kommunen har läget under kontroll när det gäller eventuella miljöproblem vid Trelleborgskoncernens norregårdsanläggning.

Gottlieb Granberg som är ordförande i Miljö- och stadsbyggnadsnämnden har det politiska ansvaret när det gäller miljöfrågor.

Han hävdade med skärpa att det var helt fel av mig att ställa en sådan fråga i kommunfullmäktige och att skriva om det i Värnamo Nyheter. Enligt honom har jag inga belägg för att marken i Norregård skulle vara dränerad med hydralolja. Min fråga skapar bara oro hos boende i området, menade han.

Av allt att döma tar vi våra kommunpolitiska uppdrag på olika sätt. Om någon hör av sig till mig och pekar på eventuella problem ser jag det som min plikt att reagera.

Det var det jag gjorde. En person med mångårig erfarenhet från maskinbranschen hade berättat för mig om sin oro för att det kunde finnas allvarliga miljöproblem runt norregårdsanläggningen. Han befarade att tusentals liter hydralolja under årens lopp runnit rakt ner i backen.

Jag är ingen expert, jag kan bara berätta vad jag har hört och vädja till dem som är experter att utreda saken.

Det gillar inte Gottlieb Granberg. Han tycker att jag ska hålla tyst.

Efter kommunfullmäktigesammanträdet har jag på nytt talat med den servicetekniker som tidigare kontaktat mig.

Den före detta serviceteknikern menar att det säkert finns massor med okända miljöproblem runt om i Värnamo.

Han var själv anställd på Jochnick & Norrmans, vid Plombohusplan, och även där förekom många egendomligheter. Serviceteknikern berättar om en grop i monteringshallen. Den var 3-4 meter djup.

”När vi testkörde maskinerna rann oljan rätt ner i gropen”, berättar han.

Han minns också ett oljeläckage under en natt när monteringshallens golv var helt täckt med olja.

Enorma mängder olja gick rätt ut i systemet.

”Hur ser marken ut i dag?” undrar han. ”Finns det något att oroa sig för?”

Kommunen äger marken nu. Det ska byggas bostäder där.

Jag har fortfarande inte fått något svar från Gottlieb Granberg om det finns anledning till oro eller om kommunen har läget under kontroll.

”Jag vet inte”, svarande han i kommunfullmäktige.

Men jag ska hålla tyst, tycker han.

Svante Olson

Vänsterpartiet, Värnamo

Värnamo församling stöder

splittrande missionsverksamhet

”Undrens tid är inte förbi”, skriver värnamoprästen Håkan Sunnliden i senaste numret av Svenska kyrkan.

Artikeln är den värsta rappakalja jag har läst på länge. Sunnliden berättar att Värnamo församling har gått med i ett missionsprojekt i Nepal. Hinduer och buddister ska förmås att bryta med sin gamla kultur.

Sunnliden tycker att det är bra om de gör det, trots att han konstaterar att de som tar det steget sedan betraktas som kastlösa och hamnar utanför samhällssystemet och saknar mänskliga rättigheter.

Sunnliden har besökt missionsområdet och berättar om en av personerna som ”upptäckt vem Jesus Kristus var”.

Denne person hade blödande sår på kroppen, skriver Sunnliden. En läkare hävdade att han hade cancer och gav honom tre månader till att leva. Men den sjuke mannen gick till en kristen gudstjänst ”och tog emot Jesus”, skriver Sunnliden.

”Sedan hände undret. Blödningen upphörde, cancerbölden torkade in och föll sedan bort av sig själv”, menar Sunnliden.

Och enligt Sunnliden blev den helade mannen sedan hotad till livet av en livsfarlig typ med kniv som krävde att den omvände skulle lämna sin nya tro eller dö.

Det hela slutade, enligt Sunnliden, med att knivmannen tre dagar senare själv dog en oförklarlig död.

Att döma av Sunnlidens berättarteknik var detta bra.

Nu vädjar Sunnliden till församlingsmedlemmarna i Värnamo att stödja den här verksamheten.

Jag är chockad.

Jag trodde att sådan här missionsverksamhet hörde till förgången tid. Jag blir generad när jag läser om Sunnlidens tankegångar. Det är så dumt.

Vi ska väl inte splittra människor. Vi ska istället hitta gemensamma nämnare. De finns.

Svante Olson

Vänsterpartiet, Värnamo

Miljöskandal på Norregård?

Är marken vid Värnamo Gummifabriks norregårdsanläggning dränerad med hydralolja? Jag befarar det. Det handlar i så fall om en miljöskada av stor omfattning.

Jag har talat med en person som har varit anställd på Jochnick & Norrman som servicetekniker. Han har berättat för mig att han gjorde regelbunden service på maskinerna på norregårdsanläggningen på 1980-talet. Vid sådana tillfällen gick det åt mycket hydralolja.

Vart tar olja vägen? undrade han.

Svaret han fick av en anställd var ett skevt leende.

Vart tror du, svarade denne.

Hydraloljan gick alltså direkt ner i marken.

Det handlar om tusentals liter, menar den person jag har talat med.

Han har gått och grunnat på frågan till och från i flera år och känt stort obehag varje gång.

Det här måste utredas, menar han.

Enligt honom kan man när det har varit ett stort regnväder se ett lätt oljefilter på Lagan i det aktuella området.

Detta låter oroväckande. Är det riktigt illa kan kommunen tvingas att gräva upp ett mycket stort område för att sanera jorden.

Finns det anledning till oro eller har kommunen läget under kontroll och kunskap om vad som har hänt?

Jag ställer den frågan i en interpellation vid nästa kommunfullmäktigesammanträde.

Svante Olson

Vänsterpartiet, Värnamo