Gummifabriken leder till

kommunal härdsmälta

Gummifabriken håller på att utvecklas till en kommunal härdsmälta. Jag har hela tiden varit emot detta överdimensionerade projekt, och jag vet att det inom alla partier, kanske med undantag för Folkpartiet, har funnits motståndare.

När det ursprungliga beslutet skulle klubbas i kommunfullmäktige för flera år sedan diskuterades saken förstås även i mitt parti. Vi hade olika uppfattningar. Det var för och emot. Vi kom fram till att jag skulle avstå från att rösta vid voteringen i kommunfullmäktige.

Och det gjorde jag. Jag la ner min röst. Jag har aldrig röstat för projektet. Men jag vet att många socialdemokrater röstade enligt partilinjen trots att de också var emot projektet. Det gjorde även några kristdemokrater och centerpartister.

Nu håller detta projekt på att mala sönder sammanhållningen i partigrupperna. Det syns tydligast i Socialdemokraternas agerande. En stor majoritet av väljarna gillar inte projektet, tror jag. Och Socialdemokraterna har fått kalla fötter.

Vi det ena fullmäktigesammanträdet efter det andra har de i interpellationer klagat på bristande information.

Jag tycker att det är ett egendomligt agerande eftersom partiet är representerat i ledningsgruppen för Gummiprojektet. Ledningsgruppen måste väl veta vad den håller på med. Vem vet det annars?

Och nu har alltså den socialdemokratiska riksdagsledamoten Carina Hägg gett sig in i detta getingbo. För första gången går hon ut offentligt och talar om vad hon tycker. Hon gillar inte projektet. Hon kallar Gummifabriken för ”Skandalfabriken”.

Det är en krigsförklaring mot främst det socialdemokratiska oppositionsrådet Ulla Gradeen. Det är ju Ulla Gradeen som har sett till att Carina Hägg inte blivit nominerad till en valbar plats på riksdagslistan i nästa val. Och Ulla har hela tiden agerat för Gummifabriken.

Jag tror att Carinas plan är att komma tillbaka i lokalpolitiken och ta Ullas plats som kommunalråd.

Det gör hon genom att slå hårt mot Gummiprojektet. Hämnden är ljuv.

Personligen kommer jag att yrka på avslag så fort Gummifabriken kommer på dagordningen. Så i den frågan är Carina och jag på samma sida.

Svante Olson

Vänsterpartiet, Värnamo

Försämringar

av rättviseskäl

Det var ett märkligt informationsmöte jag var på nyligen. Gamla människor som bor på Västrabo och som tycker att de har det bra där får nu sitt boende ”omdefinierat”.

Tidigare har det kallats särskilt boende, nu blir det ordinärt boende.

Hemtjänsten blir kvar, vård och omsorg tillgodoses som förut.

Skillnaden är väl i stort sett bara den att bostaden kostar 700 kronor mer i månaden och görs någon standardhöjning blir det ytterligare 500 kronor.

Det beror på, enligt fastighetschefen Klas Karlsson, att man inte längre kan göra momsavdrag när särskilt boende upphör att gälla.

”Vi gör det här av rättviseskäl”, sa Omsorgsnämndens ordförande Arnold Carlzon, KD.

Han menade att hyran på Västrabo varit orättvist låg. På andra särskilda boenden i kommunen har man redan genomfört förändringen från särskilt boende till ordinärt boende.

Chefen för omsorgen, som också var med vid mötet, hade dock ett tips till de boende på Västrabo: ”Om ni får en så stor hyreshöjning så kanske ni kan få hyresbidrag”.

Det hävdades vid informationen att i fortsättningen krävs ingen biståndsbedömning för att få bostad på Västrabo. Man ställer sig i kö bara.

Kravet på biståndsbedömning har lett till att bostäder tidigare stått tomma.

Det är dock ett dåligt argument. Kommunen är ju inte tvungen att lägga sig på socialtjänstlagens lägstanivå. Den borgerliga majoriteten bestämmer själv vilken nivå biståndshandläggarna ska jobba med.

En äldre kvinna som bor på Västrabo reste sig under informationsmötet upp och sa: ”Jag vill tacka Värnamo kommun för Västrabo. Var rädda om detta ställe”, sa hon.

Men det är inte kommunen.

Jag tycker det här är skamligt. Den borgerliga majoriteten försämrar medvetet villkoren för de gamla på våra äldreboenden.

Eller som en annan av de boende på Västrabo sa till mig: ”Jag har bott och arbetat i Värnamo i hela mitt liv och betalat skatt här. Och nu som pensionär betalar jag dessutom mer än de som jobbar eftersom jag inte får något jobbskatteavdrag. Och detta kallar de rättvisa!”

Svante Olson

Vänsterpartiet, Värnamo

Blev sparkad när

han ställde frågor

En kommunanställd i Värnamo, som började ställa frågor om hur gick till när den lokala potten fördelades, har fått sparken.

Han ville se dokument och protokoll från möten då besluten fattades. Det fick han inte. Nu har han anlitat en advokat för att försvara sina intressen.

Den sparkade medarbetaren vill ha tillbaka sitt jobb.

Vad har hänt egentligen?

När jag ringer kommunen för att få reda på hur de lokala förhandlingarna går till och hur mycket pengar det har funnits i potten och hur man värderar medarbetarnas insatser, har jag svårt att få svar.

På lönekontoret hänvisar man till kommunens personalchef.

Personalchefen är en upptagen person, men jag lyckas dock nå henne via epost.

Hon förklarar att det finns 100 lönesättande chefer i Värnamo kommun. De får sitt utrymme inlagt när alla överläggningar är klara med de fackliga organisationerna. ”Vi talar inte om för de fackliga hur stort utrymmet är, eftersom det bl.a. är medarbetarnas resultat som avgör lönenivån, och det kan vi inte veta i förväg förstås.”

Hon bifogar ett dokument, Lönepolitik i Värnamo kommun, från 2011 som hon hoppas ska ge mig alla svar.

Där står det att syftet med lönespridning är att kommunen ska kunna behålla kompetenta medarbetare. Det hävdas att lönespridningen dessutom stimulerar till goda prestationer.

Därför är målet att öka lönespridningen inom samtliga yrkesgrupper.

Av dokumentet framgår att ”individuell lönesättning kräver att chefen är tydlig såväl i målbeskrivningen som i sitt sätt att sätta lön”.

Men hur ser verkligheten ut?

Jag har fått höra att fördelningen av potten är en historia som skapar dålig atmosfär ute på arbetsplatserna, att många känner sig orättvist behandlade.

De som håller sig väl med chefen får extra tilldelning, andra får noll.

Det berättas om en chef som regelbundet fick sin bil tvättad av en anställd. Det gav utdelning i form av ett antal hundralappar mer i månadslön under hela avtalsperioden.

Det påstås också att det har tagits pengar ur driftsbudgeten för att betala extra lönepåslag till vissa lojala medarbetare.

Det låter inte bra.

Enligt min uppfattning ska en kommun inte ägna sig åt individuell lönesättning. Det leder till godtycke och korruption.

Svante Olson

Vänsterpartiet, Värnamo

”De kliar varandra på ryggen”

Ibland tar folk kontakt med mig när de har blivit upprörda över någon händelse i kommunen. På senare tid har det blivit många samtal. Om en ökad frekvens av den samtalstypen är tecken på att det inte står rätt till så har Värnamo kommun just nu problem.

”Nu måste du slå näven i bordet”, sa en gammal bekant till mig häromdagen.

Han är över 90 år och har hunnit ringa mig många gånger förut. Nu är han riktigt upprörd.

”Makteliten i Värnamo kliar varandra på ryggen”, sa han. ”Det spelar ingen roll om de är chefstjänstemän eller toppolitiker. De gynnar varandra.”

Den gamle mannen som ringt upp mig menade att den halvmiljon som den före detta kommunchefen Mats Hoppe får i arbetsbefriad lön är rena skandalen.

Han tycker att kommunstyrelsens ordförande Hans-Göran Johansson, C, som förhandlade fram uppsägningsavtalet gjort en tveksam insats.

”Nästa gång är det en politiker som får ett förmånligt avtal när det har strulat till sig”, sa den gamle mannen.

De som har det sämst i samhället de blir inte föremål för några gynnsamma avtal, menade han.

”Det skulle vara roligt att gå ut och äta och dricka någon gång på en fin restaurang och skriva upp det på kommunen”, sa han och skrattade.

Han är övertygad om att de höga tjänstemännen och politikerna även i Värnamo äter på skattebetalarnas bekostnad ibland.

Det är så snacket går. Det är inte bra för Värnamo.

Svante Olson

Vänsterpartiet, Värnamo

Skrämmande utveckling

Jag blir så störd av allianspartiernas retorik. Hur ofta har vi inte fått höra att de ska sätta svenska folket i arbete. Arbetslinjen, hävdar de, är den viktigaste biten i hela deras politik. Alla ska jobba! Alla kan jobba i någon utsträckning även om man inte har arbetsförmåga till hundra procent.

Den återstående arbetsförmågan ska tillvaratas, heter det.

Men hur ser det ut i praktiken?

Jag har engagerat mig i en undersköterskas öde. Hon har fått sparken, av heter det, personliga skäl. Hon är sjuk, menar arbetsgivaren, Värnamo kommun.

Hon har arbetstränat efter en sjukskrivningsperiod men kommunen säger att det nu inte finns några lämpliga arbetsuppgifter åt henne.

Därför får hon sparken.

Sedan detta blev känt har jag haft samtal med flera andra personer som har hört av sig till mig.

De har liknande historier att berätta.

Det är deprimerande att höra dem och det är beklämmande att det handlar om Värnamo kommun.

En kvinna som jobbat i omsorgen fick problem med värk.

”Det var sån stress hela tiden och min kropp klarade tydligen inte av det”, säger hon.

Hon tvingades sluta och går nu på omskolning. Den får hon stå för själv. Hon tycker att kommunen är dålig på att ta hand om sina anställda.

En annan kvinna som fortfarande jobbar i omsorgen säger till mig att hon inte vet hur länge hon orkar.

”Det är så pressat att kroppen tar stryk”, säger hon.

Det tuffa läget för de anställda leder dessutom till slitningar ute på arbetsplatserna med mobbning och trakasserier som följd.

Jag har träffat en förtvivlad kvinna som känner sig helt utlämnad. Hon har upplevt allt; bråk, strider, omplaceringar, sjukskrivningar.

Hon känner sig utslängd, dumpad. Hon har ingen lön, ingen a-kassa, inget försörjningsstöd.

”Din man får försörja dig, han har ju jobb”, har kommunens biståndshandläggare sagt till henne.

Jag menar att den situation vi har i dag är en följd av borgerlig politik.

Med en lång rad skattesänkningar för dem som jobbar och med slimmade organisationer för dem som fortfarande har jobb blir det hårdare tempo i produktionen.

Folk blir sjuka och sedan blir de uppsagda.

En skrämmande utveckling.

Svante Olson

Vänsterpartiet, Värnamo

Kommun värderar 

människor olika

Två personer i Värnamo kommun som är föremål för uppsägning är intressanta att jämföra.

I det ena fallet handlar det om högste chefen, kommunchefen Mats Hoppe, och i det andra fallet om en kvinna som jobbat i omsorgen.

Mats Hoppe, som själv sagt upp sig, får lön i ett halvår framåt utan att behöva arbeta för pengarna, sammanlagt runt en halv miljon kronor.

Kvinnan som jobbat i omsorgen, och som vill fortsätta att göra det, får sparken därför att arbetsgivaren hävdar att det inte finns några arbetsuppgifter för henne.

Hon har jobbat tolv år i kommunen. Hon blev sjuk och har sedan återgått i arbete och har arbetstränat sedan i våras. Det har gått alldeles utmärkt, tycker hon.

Det tycker inte kommunen, arbetsgivaren, och sparkar henne.

Hon får inte en halv miljon kronor för oavlönat arbete när hon tvingas sluta.

Värnamo kommun bär sig illa åt.

Svante Olson

Vänsterpartiet, Värnamo

Vänsterpartiet i Värnamo informerar

Presskonferens

Fredagen den 25 oktober i Värnamo stadshus foajé klockan 10.00.

Värnamo kommun sparkar anställd

utan saklig grund för uppsägningen

För en tid sedan blev Inga Fredriksson, 54 år, anställd inom omsorgen i Värnamo kommun, uppsagd av, som det hette, personliga skäl. Hon uppmanades att skriva under uppsägningsskrivelsen. Hon vägrade.

”Jag är så ledsen, ” säger hon.

Inga har vuxna barn och flera barnbarn. Hon har jobbat för kommunen i tolv år. Men kommunen vill inte ha henne längre. Inga har en sjukhistoria och arbetsgivaren uppfattar henne som besvärlig.

Det står i pappret hon har fått från kommunen att hon blivit uppsagd därför att hon är sjuk och att man efter avslutad arbetsträning inte har något lämpligt arbete att erbjuda henne.

”Jag känner mig så utlämnad och orättvist behandlad”, säger Inga.

För ett och ett halvt år sedan rasade hennes värld samman. Det var problem i familjen som fick allt att spåra ur. I botten finns en reumatisk muskelsjukdom.

Kvinnan blev sjukskriven för sin depression och reumatism men i våras var hon tillbaka på jobbet med arbetsträning. Efter sommaren har hon jobbat till 75 procent på olika äldreboenden i kommunen. Hon tycker att det har gått bra. Ända tills häromdagen när hon satt på jobbet och åt. En annan anställd satte sig intill henne.

Hej, sa hon. Jag ska ta över efter dig.

”Sedan dess drömmer jag mardrömmar, gråter och svettas”, berättar Inga.

Men personalchefen Gunilla Jäghagen bedyraratt  kommunen gör allt som står i dess makt för att stödja en anställd.

”Allt går rätt till”, hävdar hon.

Inga Fredriksson  motsätter sig uppsägningen och hennes fackliga organisation Kommunal kommer nu att föra hennes talan mot arbetsgivaren.

Kom till presskonferensen och möt Inga och hör hennes berättelse.