Vem ska vi stödja?
Det är bra att människor med gemensamma intressen samlas och diskuterar hur
man ska lösa gemensamma problem.
Därför finns det anledning att välkomna föreningen Israels Vänner som ska
ha sommarkonferens på Arken i Värnamo med deltagare från hela landet.
Men det är inte problemfritt och uppfattas säkert av många som
provocerande.
Jag är en av dem som skruvar på sig.
I VN (29/5) läser jag att föreningen arbetar bland annat ”för att
ekonomiskt stödja judars återvändande till Israel”.
I mina öron låter det obehagligt. Svenska medborgare, tillhörande en
mosaisk församling, som flyttar till Israel är väl inga återvändare.
De har bott i generationer i Sverige. Om de flyttar till Israel kommer de
förmodligen att delta i den israeliska ockupationspolitiken och flytta till en
nyöppnad illegal bosättning på ockuperat palestinskt område.
Jag skulle helst se att Israels Vänner istället ägnade sig åt att hitta en
fredlig lösning på konflikten Israel-Palestina.
Personligen tror jag inte på statsbildningar som vilar på religiös grund.
Det blir bara elände av det. Jag ser bara en lösning för israeler och
palestinier: en gemensam sekulär stat med plats för människor med olika
trosuppfattningar. Judar, muslimer, kristna och andra religionsutövare ska
kunna leva tillsammans med människor som inte tillhör något trossamfund alls.
De ska tillsammans välja president och parlament och leva sida vid sida.
Allt annat är dömt att misslyckas.
Vi människor hör ju trots allt ihop.
Svante Olson
Värnamo
2 kommentarer:
Hej Svante Olson!
Som du vet delades - via freden i Versailles 1919 - en mängd tidigare kolonier upp mellan segrarmakterna. Land i Europa skiftade ägare. Sak samma skedde i San Remo 1920. Det är detta dokument som är lagligen gällande för MÖ! Där tillföll Irak och Palestina ( som ju var ett jätteområde ) Storbritannien.( Frankrike fick andra arabstater) FN:s resolutioner är bara vägledande, alltså inte bindande.
Ett flertal av de arabstater vi nu har skapades med karta och linjal först då eller efter andra världskriget. Turkarna som anslutit sig till Tyskland förlorade och därmed upplöstes det ottomanska imperiet, som styrt över MÖ i ca 400 år. Turkarna hade försummat landet.
Ett hemland för de genom årtusenden förföljda judarna utlovades. Det stora området kom att successivt decimeras radikalt. När FN 1947 valde att fullfölja delningsplanen sa araberna "nej". Så började tragedin. Mandatet Palestina hade judar, druser och araber m fl folk inom sina gränser. Jerusalem Post hette då Palestinian post och symfoniorkestern hette The Palestinian Symphony Orchestra, med olika folk som musiker, om än de flesta var judar. Judar och araber hade levt sida vid sida - många gånger helt fredligt i århundraden. Judar var inte välkomna någonstans i världen.
Vart skulle de gå? Israel utropades. Arabstaterna anföll denna nybildade sekulära stat. ( Det är inte en teokrati. Lagarna åberopar inte någon Gud.)
De som kom ut ur Förintelsen hade ett enda val - skapa sig en framtid där Abraham, Isak och Jakob hade bott. Landet var väl beskrivet i hela GT. När Jesu lärjungar gick upp till templet var det i Jerusalem de offrade till samme Gud, som kung David och
Salomo offrat till. Därför var det fråga om och är det fråga om ett " återvändande" av judar till Israel.
Landet hette Israel då.
Det var Arafat som strategiskt valde att använda sig av begreppet palestinier för de araber som hade jord och hus där. De talade och skrev arabiska, hade en arabisk kultur, men ingen huvudstad, inga gränser eller egna mynt. Då Jordanien ockuperade dem var skolsystemet och lagarna jordanska... När var de en egen nation?
Israels Vänner ger inte pengar till att betala återvändandes resor. Däremot stödjer föreningen skolor och hem för både fattiga arabiska som judiska barn, teologisk utbildning där både araber och judar utbildas tillsammans till präster/pastorer samt stödjer arbete som alla i Israel har nytta av, såsom vattenprojekt. Glöm inte att 1,7 miljonr araber har ett bra liv i Israel. Majoriteten vill inte flytta till något angränsande arabland.Vi bör fundera på varför. När araber flydde sina byar i det brittiska Mandatet Palestina, tvingades lika många lämna Nordafrika och sina egendomar. Det var ca 700 000 de med. Har vi glömt det? De kräver inte att få återvända eller att bli ersatta.
De politiska problemen är stora. Man kan inte lösa dem genom att ensidigt skylla alla svårigheter på den ena sidan. Israel felar, men det gör också Hamas och den Palestinska myndigheten.
Kom gärna och lyssna och få lite annan info än vad media ofta ger oss.
Vänligen B.Aspenlind
Jag tycker att det är att lägga ut dimridåer när man pekar på imperialistiska fredsuppgörelser för att avgöra vad som är rätt och fel.
I mitt blogginlägg beklagar jag att religiösa värderingar styr utvecklingen i Mellanöstern.
Det är min övertygelse att enda möjligheten för människorna som bor i de områden som i dag kallas Israel och Palestina bildar en gemensam stat.
Alla människor kan leva tillsammans (judar, kristna, muslimer, hinduer, buddhister, ateister, etc). Vi hör ihop.
Tillsammans berikar vi varandra. Olikheterna är en källa till glädje.
Nej, B. Aspenlind, jag skyller inte allt våld på staten Israel, men jag uppfattar bildandet av Israel som FNs hittills största misstag. Det gamla brittiska NF-mandatet skulle aldrig ha delats i en arabisk och judisk del.
När jag gick i skolan var jag klasskamrat med en judisk flicka. Det var inget konstigt med det. Jag uppfattade henne som svenska.
Jag tycker att det är egendomligt att hon idag, tillsammans med andra svenska medborgare som tillhör en mosaisk församling, har ”rätt” till ett landområde i Mellanöstern.
Svante Olson
Skicka en kommentar