Vi behandlas illa
Ingen vill ta i oss
Missbruksvården fungerar inte tillfredställande, konstaterade jag i en insändare för en tid sedan. Missbrukare är i konstant underläge. Ingen vill ha dem. Kommun och landsting har svårt att samarbeta. Men från ledande håll påstås att i vårt län fungerar den här vården bra.
Det ifrågasätter jag alltså.
Nu har några personer med erfarenheter från den här vården hört av sig till mig. De håller med mig.
- Vi behandlas som smuts. Ingen vill ta i oss, säger en missbrukare.
- Det finns ingen samordning, ingen vilja att göra något radikalt. Helst vill man sopa skiten under mattan, säger en person med vårdarbakgrund.
I den pågående statliga utredningen om missbruksvården, som leds av Gerhard Larsson, efterlyses debatt och förslag på hur vårdarbetet ska kunna förbättras.
Jag har talat med en person i Jönköping, som har jobbat med missbrukare i 30 år. Nu är han på Arbetsmarknadsavdelningen (AMA), Jönköpings kommun, som arbetskonsulent. Han suckar när han beskriver läget.
- Det är så tungt, säger han. Och det är så segt. Jag har jobbat med det här så länge att jag vet ungefär vad som måste göras. Men det kostar pengar och ingen är beredd att släppa till dem. Det verkar som om beslutsfattare inte riktigt tror på att det verkligen går att göra något åt det hela.
Missbruksvården är ett gigantiskt problem. Så oerhört många människor är involverade med olika infallsvinklar. Först har vi alla de olyckliga människor som har hamnat i missbruk. Och alla deras anhöriga. Till dem ska läggas allt vårdfolk på olika nivåer, alla politiker, alla tjänstemän.
Landstings- och myndighetspersoner av olika slag brukar tala om vikten av mer evidens i vårdarbete av olika slag. Krav på att insatserna som görs fungerar, alltså. Mot den bakgrunden kan man fråga sig hur missbruksvården kan fortsätta som den gör. Missbrukarna blir ju inte bättre.
Är man verkligen beredd att betala vad det kostar att utbilda folk, att diskutera vårdformerna och kritiskt ifrågasätta dem? Eller vill man hellre fortsätta i samma hjulspår som man redan kör i?
Jag läste en intressant reflektion av en redaktör i Medicinsk vetenskap & praxis (nr 2/2009). Han talar om teoretisk och praktisk kunskap. När centralbyråkrater förkunnar att nu ska vården kunskapsstyras så har de inte förstått att alla typer av kunskap måste ingå. Riktlinjer uppifrån räcker inte.
När ny kunskap ska tolkas och tillämpas måste de som gör jobbet rent praktiskt engageras. Det är där förändringen måste börja. I skallen på dem som jobbar praktiskt.
Jag är lekman men jag hoppas att kommun och landsting kan samordna missbruksvården bättre och att man när verksamheten stramas upp även lyssnar på dem som gör jobbet i praktiken.
Svante Olson, landstingsledamot
Vänsterpartiet, Värnamo

Städa själv, Hans-Göran!
Det är på gång att kökspersonalen på Finnvedens gymnasium ska städa matsalen själv (VN 25/6). Så ska kommunen spara pengar. Systemet är redan infört för omsorgspersonal på lägre nivå. Den städar redan egna kontorsrum.
Vänsterpartiet har, i rättvisans namn, tidigare fört fram förslaget att även kommunpolitikerna och cheferna i stadshuset ska städa sina kontorsrum själva.
Om kökspersonal och omsorgspersonal ska städa kan väl även övriga personalgrupper och politiker städa.
Nye kommunchefen Mats Hoppe och nya kommunalrådet Hans Göran Johansson, C, som är högsta bossar när det gäller den nya åtstramningspolitiken kan väl föregå med gott exempel. Sätt igång och städa!
Och snart får vi en ny ekonomichef. Det bör vara högsta prioritet i anställningskontraktet att en ekonomichef städar själv.
Svante Olson
Vänsterpartiet, Värnamo

Högriskprojekt
går före omsorg
Värnamo kommun har under senare år alltid berömt sig för att vara duktig på att lägga undan pengar att ha när tiderna blir sämre. Och jag har varje år hävdat att det är fel att tvinga medborgarna att betala in skattepengar som sedan inte används.
Vid senaste kommunfullmäktigedebatten demonstrerades mycket tydligt vad det handlar om.
- Goda år ger oss handlingsutrymme, sa moderaten Gottlieb Granberg.
Men kristdemokraten Camilla Rinaldo-Miller konstaterade att kommunen inte skulle göra de neddragningar som nu görs om det inte var nödvändigt. De talar emot varandra.
För visst var det en hårt bantad budget som klubbades igenom. Nu blir det mindre pengar till skolor, äldreomsorg och förskolor.
Ändå finns det pengar. Men Värnamo kommun vill inte täcka de underskott som uppstår på grund av minskade skatteintäker med pengar som lagts undan under de goda åren.
Vi får inte göra det. Lagen förbjuder oss att göra det. Så säger de. Men andra kommuner tolkar lagen på ett annat sätt. Malmö till exempel. Där säger juristerna att lagen visst ger utrymme för att använda sparade pengar för att klara driftsbudgeten.
Så det är ju bara snack när de borgerliga partierna i Värnamo påstår att de lägger undan för att ha till sämre tider. Jag tror inte på dem.
Nu ska kommunen istället satsa på ett högriskprojekt: Gummifabriken.
Man får nämligen, menar de borgerliga politikerna här, använda undanstoppade pengar till investeringar men inte till verksamheter som skola och omsorg.
Jag har skrikit mig hes för att förmå politikerna i Värnamo att sansa sig när det gäller kultursatsningarna. Gummifabriken ska bli kommunens nya kulturcentrum. Projektet är kostnadsberäknat till 300 miljoner kronor. Samtidigt är kommunen med och stöttar Museum Vandalorum som ska ligga vid E4. Även det projektet är kostnadsberäknat till 300 miljoner kronor.
Detta är ju fullkomligt vansinne. Vi kan inte ha två kulturcentrum som konkurerar med varandra.
Ska kommunen fortsätta att jobba på det här sättet ser jag bara en lösning: avbryt alltihopa!
Riv gamla Värnamo gummifabrik. Bygg bostäder där istället.
Svante Olson
Vänsterpartiet, Värnamo

Ingen vill driva
sommardagläger
För ett år sedan la kommunen ner den populära sommardaglägerverksamheten på Solgården vid sjön Hindsen utanför Bor. Fritidsnämnden hade drivit lägret i flera år men tyckte att den inte passade in i verksamheten. Fritidsnämnden har nämligen beslutat att i första hand rikta sig till 12-17-åringar. Sommardaglägret hade barn upp till tolv år.
Fritidsnämnden menade att Barn- och utbildningsnämnden istället borde driva lägret.
Det gjorde den förstås inte.
Därför har jag motionerat om att kommunen måste se till att återuppta verksamheten med sommardagläger. Nu har facknämnderna sagt sitt.
Nej, säger fritidsnämnden, det här är inte vårt bord. Det får någon annan sköta.
Och nu säger Barn- och utbildningsnämnden samma sak. Sommarläger får någon annan driva.
I ett yttrande säger rektor Stig Fransson i Bor att Barn- och utbildningsnämnden inte tidigare ansvarat för sommardagläger. Och så tilläggs det i yttrandet att det är svårt att arrangera sommardagläger "inom nuvarande ekonomiska ramar".
Jag tycker att det är ynkedom att förvaltningarna i Värnamo kommun slår ifrån sig när det gäller en sådan viktig, och föga kostsam, verksamhet som ett sommardagläger.
Borgerliga Värnamo kommun slår vakt om klassamhället.
Svante Olson
Vänsterpartiet, Värnamo

Hjälp mig, Mats Hoppe
Landstinget höll sitt senaste sammanträde i Värnamo och då fick ledamöterna göra studiebesök på möbelföretagen Bruno Mathsson Center och Källemo.
"De här ledamöterna har sett så många äldreboenden så det kan de nog", sa kommunchefen Mats Hoppe som snickrat ihop programmet. (VN 11/6).
Men där har han nog lite fel.
Jag är landstingsledamot och sitter även i kommunfullmäktige. Jag har bett att få komma och besöka kommunens äldreboende Linneberg men har nekats med motiveringen att jag är politiker.
Det är ett beslut som har tagits av omsorgsnämnden.
Tänk om kommunchefen Mats Hoppe kan hjälpa mig så att jag får besöka Linneberg. Det vore toppen. Det hör förstås till saken att jag tycker att omsorgsnämnden ska öppna den stängda avdelningen på Linneberg så att fler människor kan bo där också.
Svante Olson
Vänsterpartiet, Värnamo

Motion på recept fungerar!
Det är härligt att gå på konferens, man träffar trevliga människor och man lär sig nya saker. FYSS-konferensen på Ryhov 2 maj var en sådan konferens. Jag var med där.
Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling (FYSS) är mycket verksamt. Det är dokumenterat. Och metoden Fysisk aktivitet på recept (FaR) fungerar. Det är det bestående intrycket från konferensen.
Det var fullt med kunnigt folk bland föreläsarna; folkhälsoplanerare, läkare och forskare.
Enigheten var stor att rörelse är bästa pillret, om man vill nå resultat i vården.
Sjukvårdsdirektören inledde konferensen och konstaterade att när det är dåliga tider då är hälsobefrämjande arbete viktigare än någonsin. Det är ekonomiskt riktigt. Hälsobefrämjande arbete lönar sig.
Mot den bakgrunden borde intresset för motion på recept öka. Det kan ju inte kosta mycket. Men det gäller att bryta ner ett mentalt motstånd. Speciellt bland läkare har det funnits tveksamhet. Det har väl uppfattats som flum. Men motionsrecept kan skrivas ut även av distriktssköterskor och sjukgymnaster. Men om det ska fungera tillfredsställande måste det vara noggrannt reglerat och formaliserat. Det får inte på en höft lite hur som helst.
Ett muntligt råd är bra, kombinerat med hjälpmedel ännu bättre. Fördelen med recept är att det tvingar patienten att prioritera; att ta sig tid för att genomföra det som står skrivet!
En av föreläsarna menar att samarbete bör etableras mellan vården och olika organisationer. Det måste inte vara en idrottsförening som hjälper till med motionsstöd. Det kan vara ett bibliotek som står till tjänst med stavar!
FaR måste som all förskrivning följas upp, menade hon.
Har patienten följt receptet, vilket resultat har kunnat noteras?
De mätningar som hittills har gjorts visar att livskvalitén har höjts, alla har påverkats positivt av motionen. Både den fysiska och mentala hälsan påverkas.
Men i vilken utsträckning följer patienterna anvisningarna i recepten? Förvånansvärt bra. 53 procent gör som det står i receptet. Bara 16 procent har struntat i det.
- En vardaglig aktivitet är det som ger bäst resultat, enligt föreläsaren.
En annan föreläsare hävdade att det finns hur mycket som helst vinna om man jobbar med äldre för att ändra deras levnadsvanor. Behovet av samhällsstöd minskar påtagligt. Läkemedelsbehovet minskar dramatiskt och gamla människor klarar sig bättre på egen hand.
En psykiatriker sa att ju mer fysiskt aktiva människor är desto mindre är de psykiska bevären.
- Ångest är vanligare hos fysiskt inaktiva, hävdade hon.
Om man låter en grupp personer med psykiatriska sjukdomsdiagnoser träna under en period sjunker behovet av läkemedel!
För närvarande är det medvind för folkhälsoarbete. Den vinden bör förstås utnyttjas.
Men vid konferensen kunde man höra att det finns oro i personalleden för att det nya vårdvalet ska störa folkhälsoarbetet.
- Man kan redan nu konstatera att läkemedelsförskrivningen ökar där vårdvalssystemet införts, sa en konferensdeltagare.
Svante Olson, landstingsledamot
Vänsterpartiet, Värnamo

EU är ett hot, inget fredsprojekt
Riksdagsledamoten Annie Johansson, C, Värnamo, är en ivrig EU-anhängare. EU är den "goda stormakten" hävdar hon i en debattartikel. Hur många gånger har vi inte under senare år hört att EU är ett fredsprojekt, att fredsvisionen har varit med från början. Helt fel.
Annie Johansson vill se EU som en enad röst i världen "en aktör som agerar globalt för fred, demokrati och frihet" (JP 29/5).
Men hur har det sett ut i verkligheten? När Kol- och Stålunionen bildades av Frankrike och Tyskland efter andra världskriget så var det ju inte för att skapa fred utan för att få igång affärerna. Sedan blev det EEC och då tillkom Italien och Benelux-länderna. Det var en tullunion och inte ett fredsprojekt! Varor och kapital skulle kunna föras fritt över gränserna och helst begränsa fackföreningarnas verksamhet.
Vid denna tiden förde Frankrike ett grymt krig i Vietnam och sedan också ett lika avskyvärt krig i Algeriet. Så där höll flera av de så kallade kolonialmakterna på. Sedan bytte unionen namn till EG för att till slut bli EU med ett stort antal medlemmar.
Frankrike och England är atomvapenmakter. England har under perioden fört krig mot Argentina. Dessutom ett otäckt krig på Nordirland. Många av medlemsländerna har deltagit i kriget mot Irak och många medverkar på USAs sida i kriget i Afghanistan.
Det gör även Sverige.
Kan man mot den bakgrunden påstå att EU är ett fredsprojekt? Och vad är det för godhet som en stormakt utstrålar som ger sig på mindre nationer?
Det var USA som utbildade och beväpnade talibanrörelsen så länge den stred mot Sovjetunionen. Nu skjuter amerikanarna själva mot talibanerna och får hjälp av Sverige som har soldater i Afghanistan under amerikanskt befäl.
"Ett enat, starkare och tydligare Europa är bättre för alla unionens medlemmar", skriver Annie Johansson i sin debattartikel.
Fy sjutton för stormakten EU, säger jag. Den är ett hot och inte en möjlighet.
Svante Olson
Vänsterpartiet, Värnamo

Är missbruksvården
i vårt län eftersatt?
Gerhard Larsson har utrett hur vården av missbrukare ser ut i vårt land. Bilden han har målat upp är skrämmande. Det finns i dagsläget runt 25.000 tunga narkotikamissbrukare och närmare 300.000 med tungt alkoholmissbruk.
Missbrukare blir i allmänhet utsatta för en kränkande mottagande när de söker vård, ibland nekas de med hänvisning till sitt missbruk.
Utredaren har konstaterat att landsting och kommuner har svårt att samarbeta. Deras arbete kuggar inte i varandras insatser. Missbrukare som dessutom har en psykisk sjukdom är särskilt utsatta. De bollas i allmänhet mellan olika enheter inom landsting och kommuner.
Bristerna i vården leder till att många missbrukare, som är motiverade att sluta med missbruket, ändå kvarstannar i missbruket. Detta är enligt utredaren oacceptabelt.
Är det så här illa även i vårt län? Jag befarar det. Vad ska vi göra åt det i så fall? Det frågar jag landstingsstyrelsens ordförande Peranders Johansson, M, i en interpellation vid nästa landstingsmöte.
Har landstingsledningen någon uppfattning i den här frågan?
Svante Olson,
landstingsledamot, Vänsterpartiet