Skrämmande utveckling

Jag blir så störd av allianspartiernas retorik. Hur ofta har vi inte fått höra att de ska sätta svenska folket i arbete. Arbetslinjen, hävdar de, är den viktigaste biten i hela deras politik. Alla ska jobba! Alla kan jobba i någon utsträckning även om man inte har arbetsförmåga till hundra procent.

Den återstående arbetsförmågan ska tillvaratas, heter det.

Men hur ser det ut i praktiken?

Jag har engagerat mig i en undersköterskas öde. Hon har fått sparken, av heter det, personliga skäl. Hon är sjuk, menar arbetsgivaren, Värnamo kommun.

Hon har arbetstränat efter en sjukskrivningsperiod men kommunen säger att det nu inte finns några lämpliga arbetsuppgifter åt henne.

Därför får hon sparken.

Sedan detta blev känt har jag haft samtal med flera andra personer som har hört av sig till mig.

De har liknande historier att berätta.

Det är deprimerande att höra dem och det är beklämmande att det handlar om Värnamo kommun.

En kvinna som jobbat i omsorgen fick problem med värk.

”Det var sån stress hela tiden och min kropp klarade tydligen inte av det”, säger hon.

Hon tvingades sluta och går nu på omskolning. Den får hon stå för själv. Hon tycker att kommunen är dålig på att ta hand om sina anställda.

En annan kvinna som fortfarande jobbar i omsorgen säger till mig att hon inte vet hur länge hon orkar.

”Det är så pressat att kroppen tar stryk”, säger hon.

Det tuffa läget för de anställda leder dessutom till slitningar ute på arbetsplatserna med mobbning och trakasserier som följd.

Jag har träffat en förtvivlad kvinna som känner sig helt utlämnad. Hon har upplevt allt; bråk, strider, omplaceringar, sjukskrivningar.

Hon känner sig utslängd, dumpad. Hon har ingen lön, ingen a-kassa, inget försörjningsstöd.

”Din man får försörja dig, han har ju jobb”, har kommunens biståndshandläggare sagt till henne.

Jag menar att den situation vi har i dag är en följd av borgerlig politik.

Med en lång rad skattesänkningar för dem som jobbar och med slimmade organisationer för dem som fortfarande har jobb blir det hårdare tempo i produktionen.

Folk blir sjuka och sedan blir de uppsagda.

En skrämmande utveckling.

Svante Olson

Vänsterpartiet, Värnamo

Kommun värderar 

människor olika

Två personer i Värnamo kommun som är föremål för uppsägning är intressanta att jämföra.

I det ena fallet handlar det om högste chefen, kommunchefen Mats Hoppe, och i det andra fallet om en kvinna som jobbat i omsorgen.

Mats Hoppe, som själv sagt upp sig, får lön i ett halvår framåt utan att behöva arbeta för pengarna, sammanlagt runt en halv miljon kronor.

Kvinnan som jobbat i omsorgen, och som vill fortsätta att göra det, får sparken därför att arbetsgivaren hävdar att det inte finns några arbetsuppgifter för henne.

Hon har jobbat tolv år i kommunen. Hon blev sjuk och har sedan återgått i arbete och har arbetstränat sedan i våras. Det har gått alldeles utmärkt, tycker hon.

Det tycker inte kommunen, arbetsgivaren, och sparkar henne.

Hon får inte en halv miljon kronor för oavlönat arbete när hon tvingas sluta.

Värnamo kommun bär sig illa åt.

Svante Olson

Vänsterpartiet, Värnamo

Vänsterpartiet i Värnamo informerar

Presskonferens

Fredagen den 25 oktober i Värnamo stadshus foajé klockan 10.00.

Värnamo kommun sparkar anställd

utan saklig grund för uppsägningen

För en tid sedan blev Inga Fredriksson, 54 år, anställd inom omsorgen i Värnamo kommun, uppsagd av, som det hette, personliga skäl. Hon uppmanades att skriva under uppsägningsskrivelsen. Hon vägrade.

”Jag är så ledsen, ” säger hon.

Inga har vuxna barn och flera barnbarn. Hon har jobbat för kommunen i tolv år. Men kommunen vill inte ha henne längre. Inga har en sjukhistoria och arbetsgivaren uppfattar henne som besvärlig.

Det står i pappret hon har fått från kommunen att hon blivit uppsagd därför att hon är sjuk och att man efter avslutad arbetsträning inte har något lämpligt arbete att erbjuda henne.

”Jag känner mig så utlämnad och orättvist behandlad”, säger Inga.

För ett och ett halvt år sedan rasade hennes värld samman. Det var problem i familjen som fick allt att spåra ur. I botten finns en reumatisk muskelsjukdom.

Kvinnan blev sjukskriven för sin depression och reumatism men i våras var hon tillbaka på jobbet med arbetsträning. Efter sommaren har hon jobbat till 75 procent på olika äldreboenden i kommunen. Hon tycker att det har gått bra. Ända tills häromdagen när hon satt på jobbet och åt. En annan anställd satte sig intill henne.

Hej, sa hon. Jag ska ta över efter dig.

”Sedan dess drömmer jag mardrömmar, gråter och svettas”, berättar Inga.

Men personalchefen Gunilla Jäghagen bedyraratt  kommunen gör allt som står i dess makt för att stödja en anställd.

”Allt går rätt till”, hävdar hon.

Inga Fredriksson  motsätter sig uppsägningen och hennes fackliga organisation Kommunal kommer nu att föra hennes talan mot arbetsgivaren.

Kom till presskonferensen och möt Inga och hör hennes berättelse.

Blev du arg, Glenn?

Vid senaste kommunfullmäktigesammanträdet tog jag upp frågan om hundrastplatser i Värnamo kommun. Det behövs fler, menar jag.

Svaret från Glenn Lund, M, tekniska nämndens ordförande, tolkade jag som att han var med på noterna, att det behövdes en ny hundrastplats även på stans östra sida och kanske även på andra håll i kommunen.

Nu tillrättavisar han mig (VN 17/10) och skriver att han inte alls har givit några löften.

Jaha, det låter inte bra. Hur ska jag tolka den kommentaren?

I min motion, nyligen inlämnad till kommunkontoret, skriver jag att kommunen bör anlägga en inhägnad hundrastplats på stans östra sida i anslutning till något naturområde (inte mitt inne i något bostadsområde).

Nu verkar det som om du kommer att yrka avslag. Det var tråkigt. Blev du arg på mig, Glenn?

Svante Olson

Vänsterpartiet, Värnamo

Sparkad av kommunen

"Det är så orättvist!"

”Jag är så ledsen. Jag vet inte vad jag ska göra.”

Kvinnan som har ringt upp mig är 54 år. Hon har vuxna barn och flera barnbarn. Hon har jobbat för kommunen i tolv år men snart är hon arbetslös. Uppsagd. Kommunen vill inte ha henne. Den 54-åriga kvinnan har en sjukhistoria och arbetsgivaren uppfattar henne som besvärlig.

Det står i pappret hon har fått från kommunen att hon blivit uppsagd därför att hon är sjuk och att man efter avslutad arbetsträning inte har något lämpligt arbete att erbjuda henne.

”Jag känner mig så utlämnad och orättvist behandlad”, säger hon.

För ett och ett halvt år sedan rasade hennes värld samman. Det var problem i familjen som fick allt att spåra ur. I botten finns en reumatisk muskelsjukdom.

Kvinnan blev sjukskriven för sin depression och reumatism men i våras var hon tillbaka på jobbet med arbetsträning. Efter sommaren har hon jobbat till 75 procent på olika äldreboenden i kommunen. Hon tycker att det har gått bra. Ända tills häromdagen när hon satt på jobbet och åt. En annan anställd satte sig intill henne.

Hej, sa hon. Jag ska ta över efter dig.

”Sedan dess drömmer jag mardrömmar, gråter och svettas”, berättar den 54-åriga kvinnan.

Men personalchefen bedyrar att kommunen gör allt som står i dess makt för att stödja en anställd.

”Allt går rätt till”, hävdar hon.

Den 54-åriga kvinnan motsätter sig uppsägningen och hennes fackliga organisation Kommunal kommer nu att föra hennes talan mot arbetsgivaren. Det blir förhandlingar.

Jag stöder den 54-åriga kvinnan helt och hoppas hon vinner striden mot Värnamo kommun. Så här får kommunen inte bete sig mot en anställd.

Svante Olson

Vänsterpartiet, Värnamo

Härliga Vänsterdagar!

Vänsterdagarna i Malmö (12-13 oktober) var härliga. När partikamrater från hela landet samlas på en plats under några dagar uppstår en skön stämning. Jag njöt.

Aron Etzler, vår partisekreterare, inledde sitt seminarium med att ställa den eviga frågan: Varför är partiet så litet? Vi har ju massivt stöd hos folket i många frågor, varför blir vi då inte större?

Aron Etzler menar att grundproblemet är att folk inte tror att vi kan genomföra vår politik, att vi saknar förmåga att regera.

Det är detta vi måste ändra på. För det är inte sant! Vänsterpartiet är med och styr i stora delar av landet. Och där Vänsterpartiet är med går det bra för kommuner och landsting. Det är precis tvärtom i de kommuner och landsting som styrs av borgerliga majoriteter.

Aron Etzler menar att Vänsterpartiet går före, att partiet spelar roll.

”Vänsterpartiet är det mest pådrivande partiet”, konstaterade han.

Han tycker att vi ska ta det till oss, sjunka in i den vetskapen. Vänsterpartiet är ett unikt parti: vår politik leder till ett rättvisare samhälle och det blir effektivare där vi är med och styr.

Det ska vi tala om. Vi ska vara tydliga.

Allianspartierna med Reinfeldt i spetsen har genomfört den största skattesänkningen någonsin med budskapet att det ska minska arbetslösheten. Men arbetslösheten är lika stor och stora grupper har fått det mycket sämre.

Det här ska vi vara tydliga med.

”För svenskarna har sitt hjärta till vänster”, menade Aron Etzler.

Folk vill minska inkomstskillnaderna, inte öka dem, men de vill inte minska bidragen för dem som behöver dem och folk vill inte sänka skatterna för de vet att pengarna behövs inom vård, skola, omsorg.

Folk är helt enkelt socialister utan att veta om det.

Hanterar vi situationen rätt har vi en stor chans i valet nästa år.

Aron Etzler sa att han just nu jobbar för fullt med att helrenovera partiet. Efter helrenoveringen ska vi framstå som det kollektivistiska parti som vi är och det ska vara mycket tydligt att vi tillhör arbetarrörelsen.

”Men jag klarar inte av att göra en bra valrörelse utan er hjälp”, sa han. ”Den här valrörelsen lyfter vi Vänsterpartiet. Efter valet är vi ett större parti”.

Det är klart att han fick applåder och jubel.

Jonas Sjöstedts tal på lördagen var förstås den stora händelsen. Jonas och Aron sa i stort sett samma saker. De är samkörda nu och det är bra. Och Jonas Sjöstedt konstaterade att vi har viktiga frågor nu som ingen kan springa ifrån: välfärden och hur den ska organiseras.

Vi har större delen av svenska folket med oss när det gäller frågan om de privata vårdbolagen och vinsterna i välfärden.

Jag tror att Jonas kommer att bli en stor tillgång för oss i valrörelsen. Han väcker känslor hos folk. När han i slutet av sitt anförande skulle dela ut årets Jörn Svensson-pris till Kerstin Burman för hennes juridiska arbete med HBTQ-frågor stockade sig rösten på honom, han fick tårar i ögonen. Jag blev rörd, det blev alla som uppmärksammade det.

Men det gäller alltså att få folk att rösta på oss.

Därför var ett av mina seminarieval ”Så vinner du valet i din kommun”. Rådet från föreläsarna Taher Pelaseyed och Elin Engström var att planera valrörelsen redan nu. Vi måste identifiera våra valfrågor reda nu i ett valprogram (utbildning, arbete, bostad).

Vi måste prioritera, veta vad vi ska göra. Vi måste ha en valorganisation. Kanske valutbildning. Och vi ska utgå från att alla kan göra något.

Goda råd. Problemet är bara att de kommer från en stor partiorganisation (Göteborg) och för oss i Värnamo finns det inte så många aktiva medlemmar att fördela uppgifterna bland.

Men vi ska kämpa!

Svante Olson

Vänsterpartiet, Värnamo

Svårt komma in i butik

om man sitter i rullstol

Det finns en lagtext som säger att alla offentliga lokaler och butikslokaler som vänder sig till allmänheten ska vara tillgängliga för alla, även för personer med funktionsnedsättning.

Och det är kommunen som har ansvaret för att det fungerar i praktiken.

Men det gör det förstås inte i alla lägen.

Som till exempel när en glasögonbutik flyttade in i en butikslokal på Köpmansgatan i Värnamo. 

Några trappsteg utanför butiken sätter effektivt stopp för alla personer som tar sig fram i rullstol.

Så får det inte vara. Men vems är felet?

Jag har talat med en tjänsteman på Miljö- och stadsbyggnadsavdelningen som förklarar att det är fastighetsägaren som ska se till att butiken fungerar enligt lagstiftningen.

Och när en ny hyresgäst kommer in i bilden bör man förstås göra något. Lagen om enkelt avhjälpta hinder handlar det om.

Fastighetsägaren och kommunen har talat lite löst om saken men sedan har det inte kommit längre.

Man kan fråga sig varför. Problemet är relativt enkelt avhjälpt. Det behöver inte kosta särskilt mycket pengar. Kommunen som äger trottoarmarken är beredd att ge den plats som krävs för att bygga en entré som klarar rullstolar.

Men någon måste ta ett initiativ.

Fastighetsägaren måste kontakta kommunen eller kommunen måste kontakta Corallen.

Kom igen! Ni är väl inte helt handlingsförlamade.

Svante Olson

Vänsterpartiet, Värnamo

Det behövs fler 

hundrastplatser

Det behövs fler hundrastplatser i Värnamo kommun. Det har jag fått höra av hundägare. Nu är det även bekräftat av Glenn Lund, M, ordförande i tekniska nämnden.

När jag tog upp problemet vid senaste kommunfullmäktigesammanträdet svarade Glenn Lund att det finns hundrastplats i västra delen av stan men att det saknas i den östra.

Han lovade att se över saken.

Det ser jag som ett löfte att Värnamo kommun skapar en inhägnad plats i den östra delen av stan.

Men jag inte säker på Glenn Lunds löfte. Han har lovat saker tidigare som det inte blivit något av.

Därför lämnar jag även in en motion till kommunfullmäktige med ett förslag om nya hundrastplatser. Det är inte bara i Värnamo sådana behövs. Även i kommunens övriga samhällen bör saken prövas.

Det är viktigt, inte bara för hundägare och hundar, att det finns inhägnade hundrastplatser. Hundarna behöver vara okopplade  ibland. Och det är tryggt för icke hundägare att slippa lösspringande hundar som tränas av sina ägare.

Enligt min uppfattning bör hundrastplatser inte ligga inne i bostadsområden utan i anslutning till naturområden.

När vi talade om saken vid senaste sammanträdet fick jag uppfattningen att alla var överens om att nya hundrastplatser behövs.

Därför räknar jag med att min motion kommer att bifallas. Även av Håkan Andersson, FP.

Svante Olson

Vänsterpartiet, Värnamo

Barnslig reaktion efter kritik

mot projektet GummifabrikenCarl Helgesson, Värnamo kommuns tillväxtstrateg, och Jonas Sandahl, ledare för projektet Gummifabriken, är barnsliga. De har blivit kritiserade av signaturen ”Gummiarbetaren” och känner sig kränkta.

Enligt min uppfattning har ”Gummiarbetaren” mycket klart pekat på svagheterna i projektet.

Och när Helgesson och Sandahl hävdar att Gummifabriken har ett upptagningsområde med 8,5 miljoner människor blir det parodiskt.

Men Helgesson och Sandahl klarar inte av att man raljerar om deras visioner. De talar istället om ”icke konstruktiv kritik och okunskap om visioners betydelse” (VN 10/10).

De har blivit trampade på tårna och skriker.

Sluta med det. Ni behöver inte övertyga oss kommuninvånare om hur förträffligt projektet är. Ni ska övertyga entreprenörerna, de som ska hyra lokalerna i Gummifabriken, att livescen, biostad, restaurang och konferenslokaler, är bra affärer.

Lyckas ni med det bör ni tilldelas årets bragdmedalj.

Svante Olson

Vänsterpartiet, Värnamo

Kommunalrådet vill inte 

prioritera cykling i stan

Cykelfrämjandet tycker det, Gröna bilister tycker det, Sveriges Regionala Energikontor tycker det. De har gått ut i en gemensam kampanj för att minska bilberoendet.

De har konstaterat att det redan minskar. Den trenden vill de uppmuntra. Det är dags för konkreta mål, har de hävdat.

20 procents minskning av bilåkandet är en realistisk målsättning, menar de.

De tycker att alla svenska kommuner borde ha det som en målsättning.

Därför föreslog jag det i Värnamo kommunfullmäktige.

Det förslaget röstades ner vid senaste sammanträdet.

Kommunen gör redan så mycket för att förbättra stadsmiljön, hävdas det. Det behövs ingen extra påtryckning.

I VN (23/7) berättas om när cyklisten Kerstin Sneath lyckades få med sig kommunalrådet Hans-Göran Johansson på en cykeltur i stan. Hon ville ha med sig hela kommunstyrelsen men bara Hans-Göran orkade. Kerstin cyklar dagligen och vet att det inte är cyklister som prioriteras i trafiken. Det är idag, precis som tidigare, bilisternas intressen som kommer först.

Det är det som är felet. Vid planeringen av stadsmiljön måste vi tänka om. Fotgängare och cyklister och kollektivtrafik ska prioriteras. Om vi gör det lättare att använda cykeln i trafiken kommer många fler att göra det.

När Hans-Göran cyklade i Värnamo var det av allt att döma något nytt för honom. Det är bra, men du borde göra det oftare, Hans-Göran. Du skulle till och med kunna ta cykeln från Maramö och in till stan. Så himla långt är det inte. För cyklister i storstäderna är det avståndet en enkel match.

Svante Olson

Vänsterpartiet, Värnamo

Johan Nissinen ska inte

undervisa om vår historia

Sverigedemokraten Johan Nissinen ska inte ska inte tala om för läsarna vad Vänsterpartiet är för något (VN 1/10). Han tycker inte om att hans parti utmålas som nationalsocialistiskt trots sitt ursprung (Vitt Ariskt Motstånd, Bevara Sverige Svenskt, Nordiska Rikspartiet etc).

”Det är samma dåliga argumentation som att alla vänsterpartister är kommunister”, skriver han.

Han menar att både Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet är två helt skilda partier mot vad de var i början av 90-talet.

Du har fel Johan. Jag har varit med i Vänsterpartiet sedan slutet av 1960-talet. Jag och mitt parti har hela tiden haft ett jämlikt och socialistiskt samhälle som vår vision. Men det finns ett ord som vi har strukit ur vår vokabulär: kommunist.

Det ordet går inte att använda längre. Det står för maktmissbruk, enpartistat, ofrihet, stalinism och intolerans.

Precis sådana saker som jag och mitt parti är motståndare till.

Men jag har alltså samma åsikter som tidigare.

Nu säger Johan Nissinen att det är fel att kalla honom och hans partikamrater för ”kostympolerade nationalsocialister”.

Men när man lyssnar på dagens sverigedemokrater kan man då vara säker på att de inte sympatiserar med de åsikter som tidigare framfördes av till exempel Bevara Sverige Svenskt?

Svante Olson

Vänsterpartiet, Värnamo