Så här sa jag till kommunfullmäktiges ordförande vid senaste kommunfullmäktigesammanträdet:

Sluta med andaktsstunden!

Jag vill passa på att nu säga hur olämpligt jag tycker att det är att genomföra en kristen andaktsstund i anslutning till ett kommunfullmäktigesammanträde. Jag har vi ett flertal tillfällen vädjat till kommunfullmäktiges ordförande, kristdemokraten  Christer Fjordevik, präst i Svenska kyrkan, att upphöra med denna provocerande tradition.

Han struntar dock i all argumentation mot andaktsstunden.

I år är det en representant för Katolska kyrkan som har inbjudits att leda andakten. Jag vill poängtera att jag inte alls har något emot honom. Problemet är att Sverige sedan år 2000 inte längre har någon statskyrka. Sverige är en sekulär stat.

Mot den bakgrunden tycker jag att det är stötande att vi i Värnamo år efter år låter representanter för olika kristna inriktningar leda andaktsstunder i kommunfullmäktigesalen i anslutning till ett politiskt möte.

Det riktar fel signaler till kommuninvånarna. Kristna församlingar lyfts fram till nackdel för övriga andliga rörelser i kommunen.

Jag har inget emot att fullmäktigeledamöter, aktiva i olika kristna församlingar i Värnamo, träffas innan ett fullmäktigesammanträde för en andaktsstund, men de ska inte göra det i kommunfullmäktigesalen. Här ska vi ägna oss åt politik.

Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund sa när han tillträdde 2004: "Politik är inte religion."

Jag tycker att kristna fullmäktigeledamöter kan träffas i kyrkan, den ligger på andra sidan gatan.

Sluta med den här provocerande aktiviteten i kommunfullmäktigesalen!

Vissa människor

mer värda än andra

20 människor dog i samband med de omskakande händelserna i Frankrike nyligen. Radio och teve har haft direktrapporter under hela förloppet. Ledare från hela världen har kommit till Paris för att närvara vid sorgemanifestationen.

Jämför detta med nyhetsbevakningen när hundratals människor dödas vid attentat i andra huvudstäder, som inte ligger i Europa eller USA.

När bomber kastas i Bagdad och 50 människor på en marknad dödas blir det ett kort nyhetsinslag. När en attentatsman i Kabul ger sig på ett begravningsfölje och dödar ett 30-tal personer blir det en notis i västvärldens tidningar.

När 100 människor dödas vid attentat i Nigeria så kommer inga ledare från Europa och för att delta i sorgen.

När en amerikansk drönare attackerar en by i Jemen i jakten på, vad man kallar, terrorister och oskyldiga människor råka komma i vägen och dödas så är det olyckligt, men det var ju inte meningen.

Det blir en notis.

En sak är uppenbar i dessa dagar: vissa folkgrupper är mer värda än andra.

Nu sägs det att vi ska slå vakt om det öppna samhället, hävda yttrandefriheten och allas lika värde.

Jag befarar att det blir tvärtom: mera bevakning, mera kontroller, mera övervakning.

Svante Olson

Värnamo

Dags för revolution!

Jag brukar säga att jag är jämlikhetsextremist. Hör någon av mina närmaste (de är alla kvinnor) mig säga det kastar de sig verbalt över mig och sliter mig i stycken.

Du är en manlig skitstövel, brukar de säga.

Vi har trevligt i vår familj och brukar bli högljudda. På jularna är det inte fel att utrusta sig med hörselskydd. Ingifta personer kan bli oroliga.

Hur som helst kan jag konstatera att min extremistiska läggning har haft föga framgång.

Jag tycker att jag får stöd för det när jag straxt (vi göteborgare stavar straxt med ett t på slutet) före jul läste den stora julannons som Värnamo sliperi och glasmästeri låtit publicera i VN.

Hela personalen, 26 personer, hade ställt upp för fotografering. Alla såg glada ut (fast såg inte kvinnan på bilden lite tveksam ut?). 25 glada män och en kvinna!

Går vi till Linneberg (serviceboendet) och ber personalen ställa upp sig är det likadant. Fast omvänt, bara kvinnor och någon enstaka man.

Så ser det ut i Sverige i dag. Varför gör det det?

Jag tror att det är dags för revolution.

Svante Olson

Vänsterpartiet, Värnamo

Värnamo kommunfullmäktige 29 januari 2015

Interpellation

Till Maria Johansson, C, ordförande i Medborgarnämnden

När kan vi inte erbjuda socialt utsatta personer

tillfälligt boende i lämpliga lokaler i kommunen?

Det har inte undgått någon att det kommer människor till vår kommun som befinner sig i en mycket utsatt situation. De tigger, samlar burkar och försöker på olika sätt få ihop lite pengar för att överleva. De är medborgare i unionen och kommer från de fattigaste delarna. De flesta är romer.

De har ingenstans att bo men försöker klara sig i tält och på andra sätt. De har det mycket svårt.

Är det inte kommunens ansvar att se till att de klarar sig nödtorftigt?

Det har föreslagits att kommunen skapar ett härbärge för, tillfälligt boende, som kan användas av alla människor som av någon anledning hamnat i ett utanförskap. Det tycker jag är en bra idé.

Varför händer inget?

Svante Olson

Vänsterpartiet