Kärnkraften är inte problemfri

Socialdemokraten Hans-Olof Carlsson gillar inte vindkraftverk. Han föredrar kärnkraft. Det har han rätt att göra. Det gjorde han även när han var med i Vänsterpartiet.

Men när han påstår att kärnkraft inte påverkar miljön, så har han fel.

Han skriver (VN 24/5) att den dominerande elproduktionen i Sverige utgörs av kärnkraft och vattenkraft. ”Ingen av dessa produktionskällor släpper ut någon koloxid eller andra emissioner som kan påverka miljön/klimatet”.

Har Hans-Olof Carlsson missat katastrofen i Japan?

Ett haveri inträffar förr eller senare även i ett svensk kärnkraftverk om produktionen fortsätter. Det har varit många tillbud, några allvarliga.

Dessutom producerar kärnkraftverken ett så giftigt avfall att vi måste skydda allt liv mot det i 100.000 år! Ingen vet hur.

Därför ska vi avveckla kärnkraften.

Påstå inte att den är problemfri.

Svante Olson

Vänsterpartiet, Värnamo

Vem ska vi stödja?

Det är bra att människor med gemensamma intressen samlas och diskuterar hur man ska lösa gemensamma problem.

Därför finns det anledning att välkomna föreningen Israels Vänner som ska ha sommarkonferens på Arken i Värnamo med deltagare från hela landet.

Men det är inte problemfritt och uppfattas säkert av många som provocerande.

Jag är en av dem som skruvar på sig.

I VN (29/5) läser jag att föreningen arbetar bland annat ”för att ekonomiskt stödja judars återvändande till Israel”.

I mina öron låter det obehagligt. Svenska medborgare, tillhörande en mosaisk församling, som flyttar till Israel är väl inga återvändare.

De har bott i generationer i Sverige. Om de flyttar till Israel kommer de förmodligen att delta i den israeliska ockupationspolitiken och flytta till en nyöppnad illegal bosättning på ockuperat palestinskt område.

Jag skulle helst se att Israels Vänner istället ägnade sig åt att hitta en fredlig lösning på konflikten Israel-Palestina.

Personligen tror jag inte på statsbildningar som vilar på religiös grund. Det blir bara elände av det. Jag ser bara en lösning för israeler och palestinier: en gemensam sekulär stat med plats för människor med olika trosuppfattningar. Judar, muslimer, kristna och andra religionsutövare ska kunna leva tillsammans med människor som inte tillhör något trossamfund alls.

De ska tillsammans välja president och parlament och leva sida vid sida. Allt annat är dömt att misslyckas.

Vi människor hör ju trots allt ihop.

Svante Olson

Värnamo

Nu går det uppåt

för Vänsterpartiet

Vänsterpartiets förening i Värnamo var en av de första i landet som nominerade Jonas Sjöstedt till ny partiledare. Därför är vi naturligtvis väldigt glada över att han nu är vald.

Vi tror att Vänsterpartiet nu går in i en ny epok.

Jonas Sjöstedt är visionär men står samtidigt med båda fötterna på jorden.

Han är en lysande debattör och folk gillar honom.

Nu får de borgerliga partierna i Alliansen se upp.

Vänsterpartiet kommer att framstå som det klart lysande vänsteralternativet i svensk politik.

Svante Olson

ordförande, Vänsterpartiet, Värnamo

Driver du med oss

kapten Ekström?

Ursäkta mig, kapten Jan Ekström, driver du med oss under pseudonym eller finns du faktiskt i verkligheten?

Jag läste din insändare i VN (17/11) och blev upprörd.

Jag lugnande ner mig efter en stund och tänkte att det är förstås en person med vänsteråsikter som driver med hökarna i den svenska krigsmakten (försvaret).

”Så har då, med amerikansk nödhjälp, Khadaffis stamkrigare och legosoldater besegrats”.

Så skriver du.

Du tycker att EU borde ha klarat av det här på egen hand (om det nu inte är ett skämt).

Jag stönar, för jag tror att du menar allvar.

Vad har vi i Afrika att göra med svenska legosoldater?

Min uppfattning är att om Sverige ska delta i internationella uppdrag med svensk militär ska det uteslutande vara när de stridande parterna är överens om saken.

Vi ska hjälpa till med att lugna ner situationen och skapa fred.

Vi ska inte ställa oss på någon av parternas sida.

Fattar du det, kapten Ekström!

Makten åt folket!

Christer Nordmark är inte rädd av sig. Han skriver i VN (10/11) att han inte är feminist.

"Ty för mig betyder begreppet att man anser att kvinnliga egenskaper är mer värda än manliga och därför bör lyftas fram i samhället," skriver han.

Det är ju tur för Christer att han inte är medlem i mitt parti, Vänsterpartiet.

Begreppet feminism är ett honnörsord i mitt parti och står högt upp på dagordningen.

Men inte heller jag kallar mig feminist. Det har gett mig vissa problem.

Det finns de som har sagt att jag då inte kan vara medlem i partiet. Det står ju i vårt program att Vänsterpartiet är ett socialistiskt och feministiskt parti.

Mitt svar har varit att jag inte är motståndare till feminism men att jag anser att begreppet är så urvattnat att alla (utom Christer och jag) kan påstå sig vara feminister.

Det finns moderata feminister, liberala feminister, Annie Lööf är säkert feminist, Göran Persson är feminist, etc. Alla är för jämställdhet. (Även Christer och jag.)

Men jag är först och främst för jämlikhet. Det är något helt annat.

Jag är vänsterpartist och kallar mig för det. Det räcker.

Jag vill vara med och bygga och leva i ett jämlikt samhälle. Ett samhälle där människor delar på rikedomarna som skapas av våra gemensamma ansträngningar.

Alla insatser är värdefulla. Ingen är mer värd än någon annan. Vi behöver varandra. Vi hör ihop.

Stoppa kapitalets och finanselitens makt. Det är folket som ska ha makten.

Håller du med mig Christer?

Sjukhusfoajén

ser bedrövlig ut

Varje gång jag kommer till Värnamo sjukhus undrar jag när entrén ska bli klar. Den har varit en arbetsplats i långt över ett års tid. Det ser bedrövligt ut. En stor del av golvytan är fortfarande uppbruten.

"När blir det klart?" brukar jag fråga informationen.

"Ingen aning", blir alltid svaret.

Därför satte jag mig vid telefonen idag för att få veta mera. Jag höll på i 20 minuter, sedan gav jag upp.

Hos Landstingsfastigheter fastnade jag i köer typ "vi ska besvara ditt samtal så snart vi kan..." och i sjukhusväxeln som styrs från Jönköping var det samma sak: "Var god och dröj" innan jag faktiskt fick en länk till sjukhuschefen Ann-Christine Johansson. Men det gick åt pipan. Jag kopplades till hennes mobil men där svarade ingen. Röstbrevlåda saknas, fick jag veta.

Slutligen hamnade jag på en avdelning som inte alls har med saken att göra och fick tala med en trevlig kvinna som precis som jag undrade vad det ska bli med foajén.

Hon hade hört Apoteket eventuellt skulle kunna få användning för utrymmet.

Men det finns inga beslut.

Så här kan väl Landstinget inte hålla på.

Entréhallen ska vara snygg. Det är där man visar upp sig. Det är skamligt mot både besökare och patienter att det ska få se ut så här.

Gör något!

Datorproblem

Jag har haft problem med min dator, därför har det inte blivit mycket skrivet på den här bloggen. Men nu har jag en ny dator och det ska bli bättring. Jag ska bli aktiv här igen.