Kvinna drabbad av sin
gode mans inkompetens
Att vara så kallad god man är ett hedersuppdrag för en medborgare. Det är en person som hjälper en medmänniska att ha koll på sin ekonomi, att göra ansökningar om bostadsbidrag och andra liknande ärenden och att ha kontakter med myndigheter över huvud taget.
Tingsrätten utser gode män men det är kommunen som föreslår dem. I Värnamo kommun är kommunfullmäktiges ordförande Christer Fjordevik överförmyndare och alltså den person som håller i hela apparaten med gode män.
Häromdagen blev jag uppringd av en kvinna som fått problem. Hennes före detta gode man har lurat henne på pengar, anser hon.
- Istället för att betala hyran och andra räkningar har han norpat mina pengar! säger kvinnan.
Hon är upprörd.
Sedan hon anade att allt inte stod rätt till har hon förstås talat med Christer Fjordevik.
Nu har den gode mannen blivit fråntagen uppdraget som god man för kvinnan men hon har fortfarande inte fått tillbaka alla handlingar som han fått hand om.
- Hur ska jag bära mig åt för att få tillbaka dem? undrar hon.
Kvinnan har fått en ny god man. Denne är mycket kritisk mot kommunens agerande.
- Det är så sjukt, säger han. Jag har knappt ord för det. Av någon anledning står de helt på den tidigare gode mannens sida.
- Jag har krävt att få fram alla papper men får dem inte, säger han. Och jag vet inte varför.
Den nye gode mannen riktar inga anklagelser mot sin företrädare för att ha försnillat några pengar.
- Det har jag inget underlag för, säger han. Men helt klart är att han misskött sitt uppdrag på ett sätt som har orsakat kvinnan stora kostnader.
Christer Fjordevik är dock av en annan uppfattning.
- Inga felaktigheter har begåtts, säger han.
Det här ser inte bra ut. Jag tycker att det finns anledning för kommunen att göra en ordentlig utredning om den här saken.
Det är illa nog om det bara är inkompetens som ligger bakom kvinnans förluster.
Svante Olson
Vänsterpartiet, Värnamo

Det finns ett hot
i intraprenader
Jag kan se fördelar med så kallade intraprenader men det finns ett hot inbyggt i systemet.
Kommunstyrelsens ordförande i Värnamo, Maria Leifland, c, talar varmt om den nya modellen i senaste numret av kommunens personaltidning Allehanda.
"Intraprenad innebär i korthet att personalen på en avgränsad kommunal enhet erbjuds att driva sin verksamhet som om den vore ett företag," skriver hon.
Verksamheten är dock fortfarande kommunalt ägd och personalen är anställd av kommunen.
"Intraprenad är självstyre i kommunal regi", menar Maria Leifland.
Men sedan kommer vi till det som jag upplever som ett hot. Intraprenader och andra alternativa driftsformer kommer att bli allt vanligare.
"Kommunens verksamheter kommer i framtiden att bli konkurrensutsatt i olika omfattning", skriver Maria Leifland.
Precis. Det har varit ett mål för de borgerliga partierna i Värnamo kommun att låta privata entreprenörer i så hög utsträckning som möjligt få komma in och ta för sig av de kommunala verksamheterna. Det har varit en uttalad ideologisk målsättning.
De borgerliga ser helst att kommunen har så få anställda som möjligt och att kommunala verksamheter sköts av anställda i privata bolag.
Jag befarar alltså att kommunala intraprenader är ett första steg mot privatisering. När en intraprenad varit igång några år är det lätt att göra en upphandling av verksamheten och låta den som lägger lägsta budet få uppdraget.
Man kan ana samma tanke bakom den förändring som genomförts inom kommunens omsorgsverksamhet. Där jobbar nu hemtjänst och grupper med personlig assistans i egna självstyrande enheter. De har egen ekonomi och eget organisatoriskt ansvar.
När allt det där fungerar smidigt är det, menar jag, lätt för kommunen att konkurrensutsätta verksamheten. Lägsta anbudet får göra jobbet.
Det är en utveckling som jag inte gillar och som jag kommer att göra mitt bästa för att motarbeta.
Svante Olson
Vänsterpartiet, Värnamo

Dynamisk utveckling
med avgiftsfri trafik
Nu är Esse Pettersson, fp, inte längre styrelseordförande i Länstrafikbolaget. Hans kamrater på den borgerliga sidan sparkade honom med konstiga motiv. Jag tycker att det var bra att han lyfte fram bolagets ekonomiska dilemma.
Privata entreprenörer gör jobbet att transportera resenärerna med buss och tåg. Enligt det avtal som gäller nu får de mellan 30 och 40 kronor per resenär. Nu har pendling med bland annat Krösatåg och Vättertåg blivit en succé och det har lett till högre kostnader för Länstrafikbolaget än vad man har budgeterat för.
Det är billigare för ägarna, kommunerna och landstinget, om bussar och tåg går tomma.
Därför har Esse begärt mera pengar av ägarna för att klara budgeten. Annars måste taxorna höjas.
Vid senaste landstingsmötet, när Esse sparkades av sina allianskamrater, sa jag, som jag sagt vid flera andra tillfällen, att avtalet med entreprenörerna är knäppt. Fler resenärer borde ju inte leda till ökade kostnader för bolaget.
Vid nästa upphandling, som ska genomföras nästa år, måste avtalet med entreprenörerna se annorlunda ut.
I vänsterpartiet tror vi att framgångsvägen är att öka trafiken genom att ägarna tillför mera pengar och att avgifterna sänks och allra helst helt tas bort.
Då får vi en dynamisk utveckling av kollektivtrafiken, till förmån för både den enskilde individen och för samhället i stort.
Vi har goda förutsättningar att skapa något mycket bra i vårt län.
Vi har det längsta järnvägsnätet i hela landet. 60 procent av länets invånare bor inom två kilometer från en järnvägsstation. Men om det ska bli en bra utveckling av trafiken måste Banverket upprusta järnvägarna.
Sträckan mellan Värnamo och Jönköping består av bara ett spår, det behövs två, och är inte ens elektrifierad.
Därför är jag orolig när nu mycket av infrastruktursatsningarna fokuserar på höghastighetsbanor som kommer att kosta enormt mycket pengar.
Först och främst superbra lokal- och regionaltrafik. Sedan kan vi börja tänka på Europabanan.
Svante Olson
Vänsterpartiet, Värnamo

Låt sopstationen
ligga där den ligger
För en tid sedan fick bostadsrättsföreningen Släggan, HSB, ett brev från Malin Wengholm, m, och tekniska nämnden där hon är ordförande. Vi fick veta att det finns planer på att flytta sopstationen på Vråen till vårt bostadsområde. Det hette i brevet att vi hade möjligheter att lämna synpunkter på planerna.
Det har jag gjort. Då ryter Malin Wengholm till och påstår att jag styrs av egna intressen. (VN 20/11.)
Det är inte bara jag som har reagerat mot planerna på att flytta sopstationen. Bostadsrättsföreningens styrelse har gjort en egen skrivelse, en namninsamling mot planerna har gjorts, en uppvaktning, med flera boende i Släggan, har gjorts i stadshuset.
Det har nämligen påståtts att sopstationen på Vråen måste flyttas därför att det ska byggas vårdbostäder på den platsen. Det är inte sant. Det är det kommunala bostadsbolaget Finnvedsbostäder som ska bygga två hyreshus intill. Några av lägenheterna på bottenplanet ska bli vårdbostäder, men för övrigt handlar det om vanliga hyresrätter. Mycket bra. Men vad har det med saken att göra.
Sopstationen kan väl ligga kvar där den ligger.
Nej, menar Malin Wengholm. Kommunen äger inte längre marken, påstår hon. Inte heller det är sant. Finnvedsbostäder är ett helägt kommunalt bolag och därmed tycker jag det är svårt att påstå att kommunen inte äger marken.
Saken är bara den att Finnvedsbostäder inte vill ha sopstationen alldeles intill sina nya fastigheter.
Det vill inte vi heller! Det är därför vi motsätter oss en flytt.
Malin Wengholm skriver avslutningsvis:
"Om återvinningsstationen flyttas från ditt bostadsområde, Svante, så blir det ju någon annan som får den i närheten av sitt."
Men snälla Malin, vi har inte begärt att sopstationen ska flyttas från vårt område. Vi har ingen sopstation hos oss. Vi tycker att den kan ligga kvar där den ligger.
Svante Olson
Boende på Släggan i Värnamo

Malin Wengholm
agerar klandervärt
Kommunen tänker placera en sopstation på Ynglingagatan.
Det heter i ett brev från kommunen som skickats till Bostadsrättsföreningen Släggan i Värnamo att "återvinningsstationen flyttas från Vråen Centrum för att bereda plats för byggnation av vård- och gruppbostäder."
Och det är väl inte riktigt sant. Det är vanliga flerfamiljshus som ska byggas. Men där kommer även att finnas några vård- och gruppbostäder.
Vi som bor på Släggan (Ynglingagatan och Engelbrektsgatan) tycker förstås inte om flyttningen. Den nya återvinningssationen ska nämlingen ligga alldeles intill vårt bostadsområde. Och det är inte bara vi som tycker att flyttningen är olämplig. Alldeles intill ligger ett daghem. Och enligt detaljplanen är fastigheten som återvinningsstationen ska ligga på avsedd för barnstuga.
Det blir även trist för alla som trafikerar gång- och cykelstråket upp mot Vråen centrum att få återvinningsstationen alldeles inpå.
Vad vi har svårt för att förstå är varför återvinningsstationen ska flyttas från nuvarande plats eftersom den ju inte gör mer skada där än den gör på den planerade nya platsen.
När jag tog upp frågan vid senaste kommunfullmäktigesammanträdet svarade Malin Wengholm, m, tekniska nämndens ordförande, att någonstans måste ju återvinningsstationen ligga.
Och eftersom kommunen sålt marken där den nuvarande sopstationen på Vråen ligger så måste man hitta en annan plats.
- Vi äger inte marken längre, sa Malin Wengholm.
Det är ett mycket egendomligt konstaterande. Det är Finnvedsbostäder som har övertagit marken. Och det är Finnvedsbostäder som inte vill ha en sopstation på sin mark.
Men Finnvedsbostäder är, som alla vet, ett kommunalt bolag.
Jag tycker att tekniska nämnden och Malin Wengholm har agerat klandervärt (för att nu tala med en lärare som vill införa uppförandebetyg på skolorna) mot de boende på Ynglingagatan.
Om sopstationen ska flyttas från sin nuvarande plats för att den är störande så blir den ju lika störande på sin nya plats.
Svante Olson
Vänsterpartiet

Barnomsorg på ob-tid
Varför har inte Värnamo kommunal barnomsorg på obekväm arbetstid?
Det är en fråga som jag ställer till barn- och utbildningsnämndens ordförande Stefan Widerberg, c, vid nästa kommunfullmäktigesammanträde (27/11).
Mitt parti påtalar i olika sammanhang behovet av kommunal barnomsorg på obekväm arbetstid. Det har tidigare sagts från de borgerliga partierna i Värnamo att det inte finns något behov. Det har påståts att undersökningar har gjorts som visar att inga föräldrar eftersöker sådan service. Någon närmare presentation av en sådan undersökning har dock aldrig gjorts.
Jag kan bara återge vad jag hör från personer ute i arbetslivet som säger att många småbarnsföräldrar har stora problem därför att det inte finns någon kommunal barnomsorg på kvällar och nätter.
Nu har även kommuens kulturchef, Monica Lembke, pekat på problemet.
Så min fråga till Stefan Widerberg är varför inte kommunen tar det här problemet på allvar? Varför vill man inte hjälpa alla yrkesarbetande som jobbar på kvällar och nätter och som behöver barnomsorg då?
Svante Olson
Vänsterpartiet

Vandalorum är naket
"Det största som hänt Värnamo sedan Lagan började rinna genom Värnamo", är Ago Kubars beskrivning av projektet Vandalorum (17/11). Han uppmanar mig att lyfta blicken och se att det finns något stort därute (i Nöbbele).
Jag har varit därute, Ago, och tittat på tomten vid E4 där Vandalorum är tänkt att ligga. Där är helt tomt. Inte minsta lilla stuga. (Nu är ju projektet nedbantat till bara tre små stugor istället för de tio som ursprungligen var tänkt.) Stiftelsen har inte en krona att investera i projektet.
Jag vill hävda att Vandalorum är en modern variant av HC Anderssons saga om Kejsarens nya kläder. Jag spelar rollen som den lille pojken som utropar att kejsaren är ju naken! Vandalorum har inget på sig!
För att hjälpa stiftelsen ur den prekära situationen har jag föreslagit att den ska tänka om. Nu finns det en realistisk möjlighet att göra något av idén bakom Vandalorum. Nämligen att Vandalorum flyttar in Värnamo Gummis gamla fabrikslokaler. Kommunen har köpt in alltihopa och det ska bli ett konstcentrum med bibliotek, näringslivcentrum, högskoleutbildning, kafé och mycket annat. Oerhörda utrymmen står till förfogande.
Där finns en chans för Vandalorum att utvecklas. Ta den!
Svante Olson
Vänsterpartiet, Värnamo

Hon är drabbad
av hänsynslös politik
- Jag tycker väldigt illa om vår nuvarande regering. Den har försatt mig i ett fruktansvärt läge.
Min granne, 55 år, får tårar i ögonen när hon berättar om sin situation.
- Jag har jobbat i 40 år och har aldrig varit sjukskriven förrän nu i år, berättar hon. Jag är utsliten och har fått en artros i höftleden och kan knappt gå. Då är man inte värd någonting. Jag tycker att jag blir skamligt behandlad av samhället.
Hon sjukskrevs i februari, röntgades och läkaren konstaterade att höftleden var skadad. Hon haltade och led av värken och fick låna en krycka. "Vi får se hur det går", sa läkaren.
Efter tre-fyra månader i detta tillstånd fick hon inte vara sjukskriven längre.
- Jag jobbade inom omsorgen och uppmanades att börja där igen, berättar hon. Men det gick ju inte. Jag kan inte arbeta i det här tillståndet.
Du får väl jobba med något annat, kontorsarbete till exempel, fick hon höra.
- Hur ska jag kunna få ett sånt jobb. Jag har ingen kontorsutbildning.
Sedan i somras är hon inskriven som arbetssökande på arbetsförmedlingen och istället för sjukersättning får hon nu pengar från a-kassan. Men den borgerliga regeringens politik är ju att minska a-kassetiden till ett minimum. Snart får hon inga pengar därifrån.
- Vad händer då? suckar hon.
Nu väntar hon på en höftledsoperation, men när hon ska få den vet hon inte.
- Det verkar inte som om operationsköerna har blivit kortare som den nya regeringen hade lovat.
Operationen har hon fått tjata sig till. Läkaren tyckte att hon skulle avvakta.
- Men jag kan ju inte gå med den här förfärliga värken och samtidigt känna kraven på mig att arbeta. Situationen är orimlig.
Hennes mål, om operationen går bra, är att återgå till sitt gamla jobb i omsorgen. Men som läget är nu ser hon dystert på framtiden.
- Jag känner mig som en fånge i en bur, säger hon. Det finns ingen väg ut. Alla vägar är stängda. Den borgerliga politiken i dag är grym. Jag tror inte att statsminister Fredrik Reinfeldt kan sätta sig in i hur folk har det.
Hon är inte ensam om sitt öde. Många människor är drabbade på samma sätt som hon. Det är ett hån för dem att höra de borgerliga politikernas käcka utrop om den lyckade jobbpolitiken. Den är hänsynslös.
Svante Olson
Vänsterpartiet, Värnamo

Vad sjutton håller
psykvården på med?
Vad sjutton håller psykvården i Jönköpings län på med? En kvinna i Värnamo som missbrukat Subotex i sex år och som vill lämna sitt missbruk lämnas åt sitt öde.
Hon får ingen hjälp. Hon är förtvivlad.
Subotex är ett kemiskt preparat som används i missbruksvården för hjälpa opiatmissbrukare att sluta knarka.
Ingen hade räknat med att Subotex självt skulle kunna leda till missbruk. Det kan det. Värnamokvinnan som har en lång missbrukskarriär bakom sig har genom bekanta kommit över Subotex och det har hjälpt henne ur social ångest och fobier. Hon får ingen berusningseffekt av Subotex men hon mår bättre när hon tar det och kan leva ett någorlunda normalt liv.
Men hon har blivit beroende av det nu, hon har fastnat i ett missbruk och vill kunna lämna det och få kontroll över sitt liv med hjälp av samtalsterapi och på andra sätt.
För att klara det vill hon ingå i ett subotexprogram med nedtrappning under 2-6 månader. Problemet är att det bara är knarkare, typ hereoinister, som erbjuds detta program. Och att låta knarkare som använt Subotex få samma behandling är av allt att döma otänkbart.
Värnamokvinnans läkare på hennes vårdcentral, hennes handläggare på kommunens medborgarförvaltning, är lika upprörda som kvinnan. De skickar remisser, ringer på telefon, skriver brev.
Men på psykvården i Värnamo bollas hon till beroendeenheten på Ryhov i Jönköping som bollar tillbaka till Värnamo.
Det räcker med en sex-dagars inläggning för avgiftning, hävdar beroendeenheten.
Det håller inte, menar vårdcentralens läkare och kommunens handläggare. Kvinnan klarar inte en inläggning på sjukhuset. Hennes sociala fobi, som är en del av hela problematiken, omöjliggör det.
På det svarar beroendeenheten i Jönköping att det normala är en sex-dagars-nedtrappning men att den lokala psykvården ändå har ett manöverutrymme: "om man önskar göra något annat kan man givetvis göra detta själva."
Men det vill inte Värnamo sjukhus psykläkare eftersom man anser att expertisen finns på Ryhov.
Värnamokvinnans handläggare har nu skrivit ett desperat brev till beroendeenheten på Ryhov där hon vädjar om råd.
"När ett ärende börjar bollas fram och tillbaka mellan läkare och sjukhus så känner jag mig helt rådvill," skriver hon.
Och hon tillägger att den aktuella kvinnan är väldigt ledsen över att hon har hamnat i kläm.
Så här kan vi inte ha det. Psykvården måste ta sitt ansvar och stödja en människa som själv tar initiativ för att komma ur sitt missbruk. Att inte hjälpa henne är att döma ut verksamheten.
Svante Olson, landstingsledamot
Vänsterpartiet, Värnamo

Tänk om, flytta Vandalorum
till gamla Värnamo Gummi!
Många har fått för sig att jag är motståndare till Vandalorumsprojektet. Det är jag inte, men jag tror inte på det så som det har presenterats under alla dessa år.
Nu har man bantat ner projektet och ska starta i mindre skala. Byggstart är utlovad till nästa år. Trots att det inte finns pengar ens till den nedbantade modellen.
Stiftelsen är tillbaka i samma beteende som i starten. Man lovar att bygget snart ska komma igång och sedan skjuter man på det. Pengarna fattas.
Jag tycker att det är sorgligt att stiftelsen för Vandalorum fortsätter med sitt velande.
Projektet blir inte vad som ursprungligen var tänkt. Ni måste inse det. Det borde även kommunen göra.
Jag har vid flera tillfällen föreslagit att representanter för Värnamo kommun och för stiftelsen Vandalorum sätter sig ner och förhandlar sig fram till hur Vandalorum skulle kunna etableras på gamla Värnamo-Gummi-området.
Kommunen har köpt mark och fastigheter och fabriksområdet ska bli ett kulturcentrum med högskoleutbildning, bibliotek, företagscentrum, konst och design. Oerhörda utrymmen kommer att stå till förfogande.
Visst borde Vadalorum finnas med i detta centrum. Vandalorum och alla de andra verksamheterna skulle berika varandra.
Det man planerar för nu, tre små hus borta vid E4, blir ju patetiskt om det nu trots allt skulle bli verklighet.
Tänk om, satsa på gummifabriken. Mitt i stan. Mitt bland människorna.
Svante Olson
Vänsterpartiet, Värnamo

Låt Maria Leifland
städa rummet själv
Varför ska omsorgspersonal städa sina kontorsrum när inga andra personalgrupper gör det?
Den frågan ställde jag till kommunstyrelsens ordförande Maria Leifland, c, vid senaste kommunfullmäktigesammanträdet.
Omsorgspersonal som jobbar inom hemtjänsten och som personliga assistenter och som har sina kontorsrum utanför huvudkontoret åläggs nämligen att själva städa sina kontorsrum. Alla vet förstås att de som jobbar i hemtjänsten och som personliga assistenter huvudsakligen är kvinnor. Har det någon betydelse i sammanhanget? Inga andra grupper beordras städa sina kontorsrum. Hur kommer det sig att det är på det här viset? Och hur rimmar det med kommunens jämställdhetsmålsättning?
Maria Leifland svarade att det är en organisationsfråga. Hur arbetet ska skötas svarar förvaltningsledningarna för.
Men vad i allsindar har vi i så fall en kommunal jämställdhetsplan till? Kan kommunens ledning avsvära sig ansvar för om jämställdhetsplanen efterlevs eller ej?
Ska vi ta den där jämställdhetsplanen på allvar så tycker jag att all kommunal personal i fortsättningen ska städa sina kontorsrum själva, inklusive kommunalråden Maria Leifland, Christer Fjordevik och Ulla Gradeen.
Hur många tror att de kommer att gå med på det?
Svante Olson
Vänsterpartiet, Värnamo

Jag vill ha en sjukvård som är lika för alla
Nej, Rigo Fredriksson, Anderstorp, jag är inte motståndare till en ökning av antalet vårdcentraler som du påstår (VN 23/10). Men jag vill att vi ska fortsätta att bedriva sjukvården i offentlig regi. Jag befarar att den annars blir sämre, åtminstone för utsatta grupper. Vårdval har vi redan i den offentliga vården. Du får gå till vilken vårdcentral du vill.
Jag pekade på Vårdval Halland som ett exempel på vad som kan hända om privata aktörer får fri etableringsrätt när det gäller primärvårdscentraler. Det är ju det det handlar om. Tidigare hade Halland 40 vårdcentraler, nu 47. En offentlig har stängts. Det finns alltså i dagsläget åtta privata. Snart finns det bara sju. En av de privata har nämligen kastat in handduken. Det är Spenshults sjukhus som har beslutat lägga ner sin primärvårdscentral..
Det är ett känt och välfungerande sjukhus med inriktning på reumatikervård. Där vill man förstås dra in så mycket pengar som möjligt och hoppades genom att öppna en primärvårdsmottagning få in lite extrapengar.
Men det funkar inte eftersom Spenshult är intressant först och främst för dem med reumatikerproblematik. Spenshult drog alltså till sig en mycket vårdkrävande patientgrupp till sin primärvårdsmottagning. Det blev tunga kostnader. Därför slutar de med den.
Det är detta som är problemet med att låta privata aktörer fritt välja var de vill etablera sig. Privata vårdcentraler kommer att ligga där det finns lönsamma patientgrupper. Då vill man ha folk som bor i ordnade områden, med god ekonomi och med lätta hälsoproblem.
Det betyder att de privata aktörerna tar hand om lönsamma patienter och att den offentliga sjukvården tvingas att ta hand om resten: de tungarbetade patientgrupperna och de som bor avlägset.
Sådan sjukvård vill jag inte ha. Vi ska betala sjukvården med offentliga medel och då ska den också vara lika för alla.
Och så en sak till Rigo, jag är inte anställd av landstinget. Och jag är ingen höjdare. Jag är en så kallad fritidspolitiker med ett grundarvode på runt 2.000 kronor i månaden som landstingspolitiker och så får jag 700 kronor för varje sammanträde jag är med på.