Ungdomen sitter

hemma och deppar

För tre och ett halvt år var det inte ovanligt att jag vadade jag fram bland sopor på min dagliga morgonpromenad. I synnerhet slutet av veckan; torsdag, fredag, lördag. Det var det gamla vanliga - cigarettpaket, ölburkar, flaskor, ölförpackningsflak, fimpar, muggar, papperstallrikar, plastbestick, hamburgerförpackningar, etc.

Så såg jag att i Linköping hade de satt i gång ett bra projekt med ungdomar inblandade. Så borde vi också göra, tyckte jag. Utan ungdomarnas medverkan vore det meningslöst. För vilka är det som står för nedskräpningen? Jag vill hävda att det till 90 procent är ungdomar i övre tonåren.

Jag skrev en motion till kommunfullmäktige.

Men under det senast året har jag märkt att det blivit en påtaglig förändring när det gäller nedskräpningen. Det har blivit mycket bättre. Till en början har jag blivit glad. Det ser mycket trevligare ut.

Sedan blev jag orolig. Vad är detta ett tecken på?

Jag tror att den borgerliga politiken på riksnivå har fått den här effekten.

De ungdomar som normalt blir väldigt besvärliga i övre tonåren har dragit sig undan. De som för tre år sedan i veckosluten var ute och härjade på gatorna, som ifrågasatte allt som föräldragenerationen sa, vad lärarna sa och vad alla andra auktoriteter uttryckte, de åldersgrupperna är inte ute och härjar längre. De har inga pengar. De är arbetslösa. De ser inga möjligheter. De sitter hemma framför datorn, panka och har ångest.

Det är därför det inte slängs något skräp längre. Den borgerliga politiken har lett till att ungdomen har tappat tron på framtiden. De sitter hemma och gråter istället.

Det behövs i dagens läge ingen kampanj mot nedskräpningen. Den borgerliga politiken på riksplanet har lett till att ungdomarna inte revolterar. De har gett upp.

Så jag tog det ovanliga greppet att yrka avslag på min egen motion när kommunfullmäktige behandlade min motion vid senaste sammanträdet.

Men jag återkommer med den när vi har fått en röd regering och ungdomar får arbete igen och framtidstro och revolterar och ifrågasätter och är ute och härjar och slänger saker omkring sig igen.

Det är sunt.

Svante Olson

Vänsterpartiet, Värnamo