Flyktingbarnen är desperata

”Vi är människor, inte djur”, säger ett av många ensamkommande barn som bor i Värnamo just nu och som väntar på beslut om uppehållstillstånd.

Jag ser desperationen och ångesten i hans ögon. Han kom till Värnamo i slutet av förra året. Han är snart 17 år. Han väntar fortfarande på beslut från Migrationsverket. Han vet att förutsättningarna förändrades i somras när gränserna stängdes för flyktingar.

Migrationsverket har fått nya lagar att förhålla sig till. Tidigare hoppades han och alla hans olyckskamrater på permanent uppehållstillstånd (PUT) i Sverige.

Men det får de inte längre. Nu handlar det istället om tillfälliga uppehållstillstånd (TUT). De gäller fram tills de har fyllt 18 år.

Då skickas de tillbaka till sina hemländer. Då betraktas de inte som barn längre.

Det är så grymt och hopplöst för dessa unga flyktingar. Vad ska de ta sig till?

”Jag dör hellre än flyttar tillbaka”, säger en av pojkarna till mig.

De går i skola nu, pluggar och är väldigt ambitiösa. De gör allt för att snabbt lära sig svenska och ta sig in i det svenska systemet och förstå hur vi fungerar.

Men nu är situationen i ett slag helt förändrad. Det finns inget hopp för dem. I Stockholm kan man se vad som kommer att hända. Där har gatubarn blivit en del av stadsbilden. De lever illegalt i Sverige. Unga människor tvingas in i prostitution och kriminalitet och svartjobb för att överleva.

Hur kan vi göra så här mot unga människor som flytt för sina liv?

Det omänskliga beslut som fattades av Sveriges Riksdag i somras måste rivas upp. Ge flyktingarna en chans!

Jag är god man för två ensamkommande och ser med fasa på utvecklingen.

Svante Olson, Vänsterpartiet, Värnamo