Kalla mig inte
för herr Olson
Magnus Utvik, jag har inte ifrågasatt din känsla, den är fullt adekvat, du tyckte att alla i din omgivning i bostadsområdet på Gröndal i Värnamo, där du växte upp, var vita heterosexuella och att allt var förlamande välordnat. Och du tycker tydligen, vid mogen ålder, att din uppfattning om omgivningen, var korrekt.
Det är det jag invänder emot. Det var därför jag skrev en insändare efter att ha läst din krönika (VN 7/2).
Jag tror nämligen inte att det var så välordnat på Gröndal som du inbillar dig. I alla villorna runt omkring ert hus utspelade sig dramor som du missade. När man är tonåring ser man inte sånt. Man är rebell och ser hela vuxensamhället som stendött.
Men så är det ju inte.
Därför blev jag sur på dig när du skåpade ut Gröndal och de människor som bor och bodde där.
Du är vuxen nu, framgångsrik författare, litteraturkritiker, rockmusiker och det ena med det andra. Då tycker jag att du med din bakgrund borde kunna se på människorna på Gröndal, dina forna grannar, med en ny sorts värme och förståelse.
Det var ju inte de som var problematiska. Det var du som hade problem.
Du kallar mig för herr Olson i din senaste krönika (VN 7/3); fy sjutton, Magnus!
Svante Olson
Värnamo