Jag vill bli älskad

Signaturen ”En som var där” ber mig veta hut (VN 9/2). Han tycker att det var olämpligt av mig att begära ordet vid senaste kommunfullmäktigesammanträdet när Vandalorum var på tapeten.

Mycket riktigt påpekar han att mitt parti, Vänsterpartiet, är så litet att det inte ens är representerat i någon nämnd.

”Det folkliga stödet för det saknas”.

Tyvärr måste jag ge honom rätt. Mitt parti har bara ett mandat i kommunfullmäktige. Det är jag ledsen för. Jag vill ju att jag och mitt parti ska bli älskat.

Men i sak tycker jag att ”En som var där” har fel.

Jag har, som kommunfullmäktigeledamot, enligt kommunallagen rätt att begära ordet och yttra mig i ett ärende som finns med på dagordningen. Det fick jag inte och jag protesterade mot att kommunfullmäktiges ordförande Christer Fjordevik, KD, fråntog mig den rätten.

När ”En som var där” ber mig veta hut jämför han med när Anders Björck, M, tillrättavisade Carl Lidbom, S, under en KU-utfrågning för många år sedan.

Anders Björck blev irriterad på Carl Lidbom när denne inte ville svara på en fråga.

”Vet hut”, sa han.

I mitt fall är det tvärtom. Jag vill ju tala.

Och så en sak till.

Jag tycker att den anonyma insändaren från ”En som var där” påminner om det anonyma näthatet.

Svante Olson

Vänsterpartiet, Värnamo