Vi behandlas illa
Ingen vill ta i oss
Missbruksvården fungerar inte tillfredställande, konstaterade jag i en insändare för en tid sedan. Missbrukare är i konstant underläge. Ingen vill ha dem. Kommun och landsting har svårt att samarbeta. Men från ledande håll påstås att i vårt län fungerar den här vården bra.
Det ifrågasätter jag alltså.
Nu har några personer med erfarenheter från den här vården hört av sig till mig. De håller med mig.
- Vi behandlas som smuts. Ingen vill ta i oss, säger en missbrukare.
- Det finns ingen samordning, ingen vilja att göra något radikalt. Helst vill man sopa skiten under mattan, säger en person med vårdarbakgrund.
I den pågående statliga utredningen om missbruksvården, som leds av Gerhard Larsson, efterlyses debatt och förslag på hur vårdarbetet ska kunna förbättras.
Jag har talat med en person i Jönköping, som har jobbat med missbrukare i 30 år. Nu är han på Arbetsmarknadsavdelningen (AMA), Jönköpings kommun, som arbetskonsulent. Han suckar när han beskriver läget.
- Det är så tungt, säger han. Och det är så segt. Jag har jobbat med det här så länge att jag vet ungefär vad som måste göras. Men det kostar pengar och ingen är beredd att släppa till dem. Det verkar som om beslutsfattare inte riktigt tror på att det verkligen går att göra något åt det hela.
Missbruksvården är ett gigantiskt problem. Så oerhört många människor är involverade med olika infallsvinklar. Först har vi alla de olyckliga människor som har hamnat i missbruk. Och alla deras anhöriga. Till dem ska läggas allt vårdfolk på olika nivåer, alla politiker, alla tjänstemän.
Landstings- och myndighetspersoner av olika slag brukar tala om vikten av mer evidens i vårdarbete av olika slag. Krav på att insatserna som görs fungerar, alltså. Mot den bakgrunden kan man fråga sig hur missbruksvården kan fortsätta som den gör. Missbrukarna blir ju inte bättre.
Är man verkligen beredd att betala vad det kostar att utbilda folk, att diskutera vårdformerna och kritiskt ifrågasätta dem? Eller vill man hellre fortsätta i samma hjulspår som man redan kör i?
Jag läste en intressant reflektion av en redaktör i Medicinsk vetenskap & praxis (nr 2/2009). Han talar om teoretisk och praktisk kunskap. När centralbyråkrater förkunnar att nu ska vården kunskapsstyras så har de inte förstått att alla typer av kunskap måste ingå. Riktlinjer uppifrån räcker inte.
När ny kunskap ska tolkas och tillämpas måste de som gör jobbet rent praktiskt engageras. Det är där förändringen måste börja. I skallen på dem som jobbar praktiskt.
Jag är lekman men jag hoppas att kommun och landsting kan samordna missbruksvården bättre och att man när verksamheten stramas upp även lyssnar på dem som gör jobbet i praktiken.
Svante Olson, landstingsledamot
Vänsterpartiet, Värnamo