Stormen har lagt sig
Vad hände egentligen?
Nu har stormen börjat lägga sig och det är dags att fråga sig vad det var som egentligen hände.
Det här är min berättelse om eventuell valteknisk samverkan mellan Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna i Värnamo.
Jag hade fått en kallelese från kommunen om ett sammanträde. Det var den så kallade partiöverskridande arbetsgruppen som skulle träffas i Värnamo stadshus torsdagen den 14 oktober.
På dagordningen stod bland annat valteknisk samverkan.
Detta fick mig att fundera på hur fördelningen av platserna i nämnder och styrelser egentligen går till rent praktiskt. Jag räknade med att mitt parti med bara ett mandat i kommunfullmäktige inte hade något att hämta över huvud taget.
Jag ringde dock upp kommunledningskontoret i Värnamo för att informera mig. Där kunde jag inte få något besked. Men jag tipsades om att det tidigare kommunalrådet Gunnar Sibbmark, M, visste hur man räknade fram fördelningen av nämndplatserna. Honom brukade de fråga själva.
Sibbmark är en sympatisk person och han förklarade för mig. Det var inte svårt, bara man visste hur man skulle göra.
Så jag satte mig med papper och penna och miniräknare och studerade olika kombinationer. Jag fann då att enda chansen för mitt parti att få en plats i någon av nämnderna var ett så kallat valtekniskt samarbete med Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. Tillsammans förfogar våra partier över fem mandat. Ett valtekniskt samarbete skulle ge oss nionde platsen i samtliga nämnder och styrelser. De borgerliga partierna skulle därigenom gå miste om de platserna, 10 stycken.
Jag ska villigt erkänna att jag log för mig själv när jag konstaterat detta. Det hade varit härligt att ta de platserna ifrån alliansen.
Så jag ringde upp miljöpartisten Britt Bergström som fått Miljöpartiets enda mandat i kommunfullmäktige.
"Vad tycker du?" undrade jag.
"Jag är så dålig på att räkna ut sådant där", svarade hon. "Det är Kajsa Karlsson som håller i sådant. Jag ska ringa upp henne så får hon titta på det."
Och det gjorde Kajsa så småningom. Hon ringde.
"Du har ju helt rätt, Svante", sa hon. "Den här möjligheten insåg jag inte."
Vi blev lite småfnittriga när vi pratade om det och insåg att det skulle väcka irritation på sina håll.
"Jag ska prata med mina partikamrater och höra vad de tycker," sa Kajsa.
Vi kom överens om att vi skulle tala med varandra igen i anslutning till sammanträdet med den partiöverskridande arbetsgruppen. Då skulle vi veta om det fanns underlag för valteknisk samverkan.
Men vi kom inte så långt. Innan dess började telefonen ringa hemma hos mig.
Först ut var Karin Malmsten på Radio Jönköping. Hon hade hört något om valteknisk samverkan där vi fanns med i bilden. Det här var på onsdagen.
"Det vill jag inte kommentera nu", svarade jag.
Jag hänvisade till det möte som skulle hållas i stadshuset nästa dag. Jag lovade henne att återkomma när det var klart och jag visste vad som gällde.
Sedan ringde Finnveden nu. Jag förklarade bara vilka förutsättningarna var för ett eventuellt valtekniskt samarbete. Reportern la ut en text på nätet. Aftonbladet nappade på den.
Sedan var cirkusen i gång. Nu vet jag hur det är att vara utsatt för ett medialt drev.
Vid sextiden på torsdagsmorgonen ringde Dagens Eko och ville intervjua.
Sedan hörde Vänsterpartiets partisekreterare Anki Ahlsten av sig. Hon ville höra vad som var på gång. Jag fick veta att om det blev en valtekniska samverkan med Sverigedemokraterna kunde det bli fråga om uteslutning från partiet för min del.
Jag han knappt klä på mig. Telefonen ringde i ett kör. Tidningar, teve, radio.
Även miljöpartisten Kajsa Karlsson hörde av sig. Hon hade också börjat få samtal.
Jag sa till henne att jag insåg att det inte kunde bli fråga om något valtekniskt samarbete som saker och ting utvecklats.
"Det har i alla fall haft det goda med sig för vår del att Alliansen har hört av sig och erbjudit oss en ordinarie plats i barn- och utbildningsnämnden och en ordinarie i kulturnämnden", sa hon.
Jag gratulerade henne och kände mig lite avslagen. Jag var blåst. Miljöpartiet sopade hem vinsten.
Telefonen fortsatte att ringa och det var intervjuer åt alla håll.
Sedan tog saken en ny vändning rent medialt. Plötsligt var miljöpartisten Bo Alvberger med i bilden.
Han hävdade att alltihopa var fria fantasier från Svante Olson.
Att jag skulle ha hittat på alltihopa.
Låt mig bara säga så här. Det har aldrig funnits någon valteknisk samverkan mellan Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. Men vi pratade lite grand om det.
Det är rätt läskigt att bara tanken på ett sådant eventuellt valtekniskt samarbete kan få sådana här konsekvenser.
Jag gillar ju inte Sverigedemokraternas politik och det har aldrig varit fråga om någon form av politiskt samarbete. Sverigedemokraterna är en politisk motståndare.
Men jag tycker att i och med att partiet har tagit sig in i Värnamo kommunfullmäktige så måste vi acceptera det.
Nu är Vänsterpartiet, precis som Sverigedemokraterna, utstängda från alla nämnder och styrelser i Värnamo kommun.
Det är inte bra.
Svante Olson
Vänsterpartiet, Värnamo