Trött på alla hyllningarna

Jag är trött på mandelahyllningarna. Hade han kunnat se spektaklet hade han blivit sorgsen. Han satt inspärrad i 27 år för sin kamp för alla människors lika värde.

Vad blev resultatet? Nedslående. Och han såg det. Man kunde ana en uppgiven maktlöshet i hans framtoning när han visade sig de sista åren.

I Sydafrika finns lika många fattiga människor som tidigare. Desperationen bland de fattiga är lika skakande som under apartheidtiden.

Det enda som hänt är att nu kan även svarta sydafrikaner förtrycka fattiga människor.

Nelson Mandela hyllas av hela världen. Det kapitalistiska systemet har stärkts. Svarta representanter för kapitalet fungerar lika bra som vita.

När Martin Luther King, Medborgarrättsrörelsens ledare i USA, på sin tid framgångsrikt bekämpade raslagarna så fick det samma resultat som i Sydafrika.

Även svarta amerikanska medborgare kan bli kapitalister. Men antalet fattiga amerikanska medborgare är högre än någonsin.

Man kan undra vad det är för mening med en frihetsrörelse som inte ändrar på några grundstrukturer utan bara har ett rasmässigt perspektiv.

Om vi ändå ska ha en massa fattiga människor är det väl lika bra att vi redan från början bestämmer vilka de ska vara?

Jag är trött på det kapitalistiska systemet. Jag vill leva i ett jämlikt samhälle där vi delar på rikedomarna, oavsett vilken bakgrund vi har.

-         - Värnamo kommun avskedar anställda som blivit sjuka.

-         - Kungen får flera miljoner kronor i jordbruksstöd.

-         - Nelson Mandelas familj får tre miljoner kronor för rätten att sända Mandelas begravning i teve.

-        -  Mandelas namn värderas nu som varumärke till miljarder kronor.

En sådan värld är inget att vara stolt för. Det var inte Mandela heller. Det märktes på honom att han var generad över all uppmärksamhet mot slutet av hans liv. Han såg att alla orättvisorna fanns kvar.

Bittert. Javisst, men det går att ändra på. Kamp mot kapitalismen!

Svante Olson