Vi ska närma oss varandra

och inte stöta bort någon

Det är en konstig debatt vi har; hur människor ska vara och hur de inte ska vara. Vi brukar hävda att vi är öppna och demokratiska och toleranta och att vi har förståelse för oliktänkande och för andra seder och bruk.

Men hur är det i verkligheten?

Själv vill jag kunna umgås med alla sorters människor. Vi tillhör ju samma art och för att förstå varandra och komma varandra närmare så måste vi tala med varandra. Faktum är ju att trots allt är vi alla ganska lika varandra. Och vi hör ihop.

Nu säger miljöpartisten Jörgen Skärin, efter uppståndelsen på riksplanet i sitt parti, ”att i Sverige är vi i grunden kristna och vi har ett regelverk där vi hälsar på varandra” (VN 23/4).

Det är fundamentalism att särbehandla kvinnor och inte ta dem i hand, menar han.

Personer som beter sig på det sättet får inte vara miljöpartister.

Och personer som umgås med vad Skärin kallar extremister kan heller inte representera partiet. Sådana personer ska rensas bort.

Vem är extremist? Var går gränsen?

Jag tycker precis tvärtom. Vi ska närma oss varandra. Jag tycker att vi människor ska försöka lära känna så många människor som möjligt med annan syn på livet och samhället än den vi själva har. Det är så vi påverkar utvecklingen positivt. Gör vi inte det blir vi främlingar för varandra.

Det är så hat och motsättningar uppstår.

Svante Olson, jämlikhetsextremist, Värnamo