Politiker ska inte vara överens
Prioriteringar i vården låter kanske inte så spännande. Men jag var på en konferens nyligen som handlade om just det. (Femte nationella prioriteringskonferensen, Malmö, 15-16 oktober.) Och det var upphetsande. För det är ju väldigt viktigt vad vi prioriterar. Resurserna är begränsade. Vilka ska få vård? Hur mycket pengar ska läggas på olika insatser? Vem ska fatta besluten?
Och jag tycker att det är självklart: det är politikerna som måste ta de grundläggande besluten, hur prioriteringarna ska se ut.
Till min förvåning verkar det inte vara självklart.
På konferensen deltog alla sorter: tjänstemän, vårdfolk, politiker.
Att döma av vad jag hörde så verkar de flesta vara av den uppfattningen att man ska komma fram till någon sorts gemensam strategi som alla är överens om.
I vissa landsting har man redan jobbat fram modeller för hur man vill ha det. Och då säger en utredare från talarstolen:
- Det har varit väldigt lite partipolitik under arbetets gång.
Han berättar om det som ett tecken på hur bra man har lyckats. Ambitionen har alltså varit att politiken så mycket som möjligt ska hållas borta.
Det är förödande. Vi ska göra precis tvärtom. I arbetet med hur vi vill utforma sjukvården ska vi istället leta efter skillnaderna i hur de olika partierna ser på saken. Vi ska lyfta fram skillnaderna så att alla ser att det finns olika vägar att gå. Vi ska strida för det vi tror är bäst.
Vad är det för mening med väljarkontakter sedan om väljarna inte ser någon skillnad på partiernas inställning.
Inte så konstigt om många medborgare har en väldigt diffus uppfattning om landstingspolitiken om det ska gå till på det här sättet. Och det är heller inte förvånande om medierna inte uppmärksammar konferenser där man inte hittar motsättningar. Inte en journalist på prioriteringskonferensen.
Politiker ska inte vara överens.
Svante Olson, landstingspolitiker
Vänsterpartiet