Ojämlikhet leder till sjukdom!
Jag har varit på Primärvårdskonferensen i Falun. Den var väldigt bra. Det starkaste intrycket på mig gjorde Anna Karin Svensson, distriktsläkare och fortbildningssamordnare i Sandviken. Hon konstaterade att fattigdom är i sig en orsak till sjukdom. En rik person är friskare än en fattig.
- Det är stor ojämlikhet även i Sverige, sa hon. Vi talar inte mycket om det.
Det borde vi göra. Minskar vi klassklyftorna i det här landet så får vi friskare människor. Ökad jämlikhet leder per automatik till att sjukvårdskonstnaderna sjunker.
När socialminister Göran Hägglund inledningstalade fanns förstås inga sådana betraktelser med i bilden. Men han gjorde också intryck på mig. Han är ett proffs. Jag blev imponerad när tog emot mikrofonutrustningen och snabbt klämde dit micken runt örat och sedan släppte ner dosan uppe vid nacken under kavajen där han fångade upp den och monterade den på byxan. Snyggt jobbat!
Sedan sa han att patienten, inte systemet, ska stå i centrum. Det var märkligt att höra det eftersom hela hans anförande gick ut på att lovsjunga vårdvalssystemet.
Första januari 2010 ska vårdvalssystem finnas i hela Sverige. Alla som uppfyller kraven ska kunna utföra primärvård.
- Vårdvalet sätter patienten i centrum, hävdade Göran Hägglund. Det leder till bättre vård och kortare vårdköer.
Vi får väl se.
Merete Mazarela, känd debattör och författare, klev upp på scenen efter Hägglund och sa på sin knastertorra finlandssvenska:
- Politikerna håller sina anföranden, sedan går de!
Det gillade inte Hägglund.
- Det var en billig poäng! hojtade han från dörren när han var på väg ut.
- Kanske inte, sa Merete.
Hon var bra även om jag har invändningar mot mycket av det hon sa. Som till exempel att hon tyckte sig vara tvungen att resa till en privatläkare i Helsingfors med sin sjuke man när väntetiden blev för lång i sjukvården i Uppsala. Det finns väl för sjutton gott om privatläkare i Uppsala!
Och hon vände sig emot vad hon tydligen upplever som typiskt svenskt, att kommunikation är viktigare än kunskap. Men jag tycker tvärtom, en läkare och all annan sjukvårdspersonal, måste kunna kommunicera med dem som söker vård. Sanningar ändras hela tiden och nya rön skapar helt nya metoder. Därför är kunskapen inte det viktigaste, det är faktiskt kommunikationen.
Gunnar Wetterberg är oslagbar. Han får igång alla. Det är roligt att lyssna på honom. Och han säger viktiga saker. Han behöver inte en massa datateknik när han ska tala. För honom räcker det med ett diagram över befolkningsutvecklingen i vårt land. Och då blir en puckel med häftigt födelsetal i Sverige i början av 40-talet tillräckligt för en längre utveckling. Varför föddes så många ungar då? Fanns ju ingen prognosmakare som hade kunnat förutse det.
- Men det var då som slaget vid Stalingrad utspelade sig, konstaterade Gunnar Wetterberg. Unga människor som gått och varit oroliga under kriget såg plötsligt en ljusning. Nu har det vänt. Allting ordnar sig.
Och så började man göra barn. Trots att det fortfarande var brinnande krig och Sverige hotades av att ockuperas av Tyskland.
Så när man gör prognoser ska man veta att det bara handlar om gissningar. Prognoserna måste stängit justeras. Och de slår egentligen aldrig in. Ändå behöver vi dem för att kunna orientera oss i tillvaron.
Gunnar Wetterberg var ine på bostadsbyggandet i landet också. Det påverkar folkhälsotillståndet. Vi fick höra både om miljonprogrammet och de efterföljande villamattorna i städernas utkanter.
Då kom han in på det så kallade mellanboendet. Det passade ju bra eftersom Barbro Westerholm, som är en ivrig förespråkare för det, var närvarande. Det tycks vara en allmän uppfattning att det är något att satsa på. Jag hörde Barbro Westerholm i samma fråga på Äldreriksdagen förra året.
Min invändning är att mellanboendet är något som först och främst är ett medelklassbehov. Och de flesta som var närvarande vid konferensen i Falun får nog sägas tillhöra den.
Det är ju så att de människor som alltid bott i flerfamiljshus bor kvar i sin gamla lägenhet även när de själva blir gamla. De klarar sig bra där och vill inte flytta till något serviceboende. De tar rullatorn in i hissen och upp till lägenheten och där är de väl hemmastadda.
Men villafolket klarar inte av villaboendet när de blir äldre. Det är de som behöver mellanboendet.
Då säljer de huset och sätter in pengarna på bankkontot och vill att skattebetalarna ska subventionera mellanboendeformen med skattemedel.
Jag är skeptisk.
Anders Anell talade om vårdvalet och pekade på något mycket viktigt. Nämligen att vårdval är inte något nytt. Det har vi haft tidigare. Det nya är att nu blir det konkurrens med lönsamhetsperspektiv. Han satte fingret på punkten. Primärvården blir en marknad. Ett sätt att tjäna pengar på. Nu gäller det att skapa en fungerande konkurrens.
Jag tycker han var mycket ärlig när han sa att till en början kommer det att bli ganska lätt att etablera sig. Det kommer inte att behövas så himla mycket pengar för att komma igång.
- På sikt kommer det att bli svårare för nya aktörer att etablera sig, sa han. Då blir det lättare att köpa befintliga vårdbolag. Och då blir det dyrt. Större företag har pengarna.
Och efter det är det de stora multinationella vårdbolagen som kommer att dominera den offentliga vården i Sverige.
Jag var på seminariet Att lära nytt. Johan Estberg, medicinsk chef, Carema primärvård, sa att"organisatoriska förändringar leder till förbättringar". Jag ifrågasatte det genast. I så fall skulle ju det nya vårdvalet bli en succé. Det tror jag inte. Estberg korrigerade sig. "Ett nytt arbetssätt leder till förbättringar", sa han. Det är ju skillnad. Man behöver inte ändra på organisationen för att jobba på ett nytt sätt.
Mitt andra seminarium handlade om KBT på nätet. Det var intressant. I Gävleborg har man köpt in program som patienter kan använda sig av. Hittills handlar det om stress, sömn, ångest och depression.. Det fungerar. Det är billigt och effektivt, men man ska inte tro att det är arbetsfritt. Det kräver arbetsinsatser.
Svante Olson
Vänsterpartiet, Värnamo