Ett mirakel!

”Du är ett mirakel”, sa jag till Stig Henriksson när jag träffade honom vid hans besök i Gislaved (26/4).

”Vi”, svarade han snabbt och log. Han tänkte på sina kamrater i Fagersta.

Han är en trevlig person och det är lätt att förstå att han är omtyckt i Fagersta kommun. Men att partiet fått egen majoritet med närmare 60 procent är ofattbart. När han gick in i politiken var partiet i Fagersta ungefär lika stort som vi är i Värnamo idag, runt 3 procent, ett mandat.

Visst är det ett mirakel. Hur har de burit sig åt?

Stig Henriksson föreläste lugnt och sakligt och fick det att framstå att om man bara gör det på rätt sätt så kan man göra om bedriften var som helst.

Även i Värnamo. Hm.

Stig uppmanade oss att fundera på hur medborgarna uppfattar oss. Hur ser de på oss.  Även han kom faktiskt in på utseendefrågan.

Jag tittade på honom och såg en vältränad äldre herre, lite flintskallig, klädd i rutig, kortärmad skjorta, jeans och sportskor. Snygg.  Han såg väldigt alldaglig ut. Och jag tittade på mina partikamrater som lyssnade på honom. Där var Jerry, också han i rutig skjorta och jeans, Iréne i svart klänning, Mats, rutig skjorta och jeans, Bengt-Ove, rutig skjorta och jeans. Och där var flickorna från Ung vänster i vita blusar och jeans.

Nu har jag vid två tillfällen fått höra från ledamöter i partistyrelsen att vi ska tänka på hur vi ser ut. Jag tycker att det är oväsentligt. Vi är bra som vi är.

Men om det nu är så att folk tycker om vår politik men av någon anledning ändå inte röstar på oss, inte har förtroende för oss i maktposition, då har vi helt uppenbart ett allvarligt problem.

Vi ska inte ändra på vårt utseende, det kan vi inte göra något åt, men vi kanske ska ändra på vårt sätt att presentera vårt alternativ.

Och då lyssnar jag på Stig Henriksson med bultande hjärta.

”Vi analyserade situationen, då när vi bara hade ett mandat”, sa han. ”Vi kom fram till att vi skulle lyssna mera på folk, vi skulle bli annorlunda”.

Och så sa han något som vi alla kanske ska ta till oss: ”När det går dåligt måste man chansa!”

Lite risktagande alltså. Det tror jag på.

Och så handlar det om vår inställning till makten.

”Om man inte vill vinna ska man inte tävla om makten”, sa Stig.

Hans viktigaste råd för att man ska se möjligheterna är därför mycket konkret: ”Man måste ha en berättelse om framtiden!”

Jag måste på ett målande sätt kunna tala om för värnamoborna hur Vänsterpartiet vill förändra just min kommun.

Kan jag och mina kamrater i Värnamo göra det då får vi egen majoritet.

Nej, jag tror inte på det. Det får vi aldrig.

Förutsättningarna är annorlunda. Ett långt socialdemokratiskt maktinnehav i Fagersta gav möjlighet för en uppstickare på vänsterkanten att ta över. I Värnamo är det stabil borgerlig majoritet. Socialdemokraterna har inte haft makten så länge jag har varit med.

Jag tror att det avgör saken. Vi kan inte göra om Stigs och hans kamraters bedrift i Fagersta. Om jag inbillar mig det kommer jag att deppa ihop efter valet.

Men jag ska göra så gott jag kan. Och lite har jag lärt mig av Stig.

Svante Olson

Vänsterpartiet, Värnamo