Bedrövad och kränkt
Kvinnan som ringt upp mig är skakad. Hon har aldrig blivit så kränkt tidigare.
Det hon berättar om utspelade sig på en stor livsmedelshall i Värnamo i fredags (25/9). Kvinnan stod i kön till kassan och hade lagt upp varorna på rullbandet. Plötsligt ringde det i kassörskan telefon. Kassörskan svarade och började titta på personerna i kön och fastnade sedan med blicken på kvinnan. Och så dök det upp två andra personer ur personalen och ställde sig vid slutet av rullbandet och fixerade kvinnan.
Vad är det frågan om? tänkte kvinnan för sig själv.
- Får jag se i din kasse! uppmanade kassörskan.
Förstummad lämnade kvinnan ifrån sig sin tygkasse. Den var helt tom.
- Vad har du i din handväska då! fortsatte kassörskan.
Kvinnan hon tilltalade hade vid det här laget fått hög hjärtklappning och kände stort obehag. Allas blickar i kön var riktade mot henne.
- Brukar ni göra så här, eller vad är det fråga om? undrade hon med dunkande hjärta och visade upp innehållet i handväskan.
Nycklar, plånbok, näsduk och lite sådant där.
Hon var helt oskyldig. Hon var ingen snattare. Men hon fick inte ens en ursäkt av kassörskan.
Hur kan man på en stor livsmedelshall bete sig på det här sättet mot en kund? Har man inga regler för kundbemötande? Eller är det verkligen så här som livsmedelshallen har informerat personalen att bete sig vid misstänkt snatteri.
För det var förstås det saken gällde.
Någon hade sett kvinnans inne i butiken och missbedömt hennes beteende.
Det hela utspelade sig vid 12.30-tiden. Kvinnan, som inte är någon ungdom, skulle egentligen bara köpa dammsugarpåsar och gick därför in i butiken utan att släpa med sig en stor kundvagn. Några handkorgar fanns inte vid entrén.
Hon hittade dammsugarpåsarna och passade samtidigt på att ta med sig lite gravljung och kaffebröd. Det var allt.
Hon lade det i en tygpåse som hon hade med sig. Det var tydligen det som någon noterat och tyckte såg misstänkt ut.
Och så gick signalen till kassörskan.
- Jag har aldrig blivit så kränkt i hela mitt liv, säger kvinnan till mig. Alla blickar var riktade mot mig. Det var hemskt. Bedrövligt. Det tar tid innan jag kommer över det här.
Hon har själv under många år arbetat som kassörska. När hon var yrkesverksam hade hon klara instruktioner om hur hon skulle bete sig när hon misstänkte att snatteri var på gång.
Ingen skulle bli illa behandlad inför andra människor.
Och man kan ju ha fel!
Kvinnan har aldrig tidigare blivit utsatt för något liknande och känner sig frustrerad. Hon skulle vilja ha någon sorts upprättelse. För hon är ju oskyldig. Hon är ingen snattare.
Om jag var chef på den aktuella livsmedelshallen skulle jag kontakta kvinnan och förklara att jag var hemskt ledsen över det inträffade och jag skulle lova att rutinerna skulle ändras. Och så skulle jag ha med mig en tårta!
Man får inte bete sig hur som helst mot kunderna!
Svante Olson