Jämlikhet bäst för barnen
"Det är skrämmande att se så många ansikten. Det är jag inte van vid från riksdagen", sa ministern Göran Hägglund, KD, när han inledde sitt tal vid Barnhälsans dag på Högskolan i Jönköping (31/5).
Han är en rolig jäkel, Hägglund. Det är underhållande att lyssna på honom. Han berättade även om sina tillkortakommanden som förälder. Det är inte så lätt alla gånger. Ibland måste en förälder säga nej. Det har även Göran Hägglund gjort.
"Jag kommer att rösta på sossarna", hotade pojken med och dunkade knytnävarna i golvet av ilska.
Det är inte så lätt att vara barn heller, konstaterade Hägglund och menade att det är en utmaning att vara förälder.
Ändå tyckte han att vi svenskar kan vara stolta. Det finns internationella undersökningar som har kommit fram till att Sverige är det bästa landet att växa upp i.
Men det finns orosmoln. "Den psykiska ohälsan ökar", sa Hägglund. "Svenska ungdomar mår psykist sämre än i andra OECD-länder".
En annan underhållande föreläsare var Philip Whang från Psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet. Han berättade att hans mamma är tyska och pappan kines och att han är uppväxt i Mullsjö. Första dagen i skolan blev avgörande för hans yrkesval. Det var inte så vanligt med utlänningar i Mullsjö på den tiden. När det var hans tur att presenteras första skoldagen kom fröken fram till honom och rufsade honom i håret och sa: "Och här har vi vår lille kines".
Det var inte så kul.
"Då bestämde jag mig för att bli psykolog", sa Whang och väckte jubel.
Men han hade allvarliga saker att säga också.
25 procent av alla barn råkar ut för mobbning, berättade han. En fjärdedel av dem berättar inte för vuxna. Och gör de det får de i alla fall ingen hjälp. Inget förändras.
Det är den bistra verkligheten.
Att utsatta barn ofta lämnas därhän kunde även Gunilla Sydsjö från Hälsouniversitetet konstatera. Vuxna människor på skolor, fritidshem och i andra sammanhang ser problemen men gör inga anmälningar. Ofta av rädsla för att ytterligare försämra barnets situation.
"Men det finns en lagstadgad skyldighet att rapportera om barn som far illa", sa Gunilla Sydsjö.
Hur man handskas med de anmälda fallen är dock väldigt deprimerande. För 76 procent av de anmälda fallen är situationen lika illa fem år senare.
"Barn känner sig svikna av personer i professionen", sa Gunilla Sydsjö.
Hennes erfarenhet är att många befattningshavare gömmer sig bakom sekretessen.
Vid den avslutande paneldiskussionen kunde vi vänsterpartister som var på plats konstatera att Kristdemokraterna lyckats väl med att få en framskjuten position. I panelen fanns tre kristdemokratiska politiker. Några från oppositionen var inte representerade och inte från några andra partier heller för den delen. Barnhälsans dag blev en kristdemokratisk händelse.
Tyvärr blev det heller inte möjligt för publiken att vara med på något hörn. Inga frågor eller replikskiften av något slag.
Paneldeltagarna hade ombetts att med några korta ord lyfta fram strategier som man ansåg vara viktiga för barns utveckling i samhället. Lisbeth Rydefjärd, KD, betonade samverkan. Stefan Gustavsson, KD, ville se att något hända i grunden i samhället, Joakim Pettersson, KD, politiskt sakkunnig, pekade på familjen och trygghet i vardagen.
Hade jag själv fått en chans att lyfta fram en viktig strategi för att underlätta för barn att få en bra utveckling så hade jag haft det självklara svaret: att skapa ett jämlikt samhälle.
Ju mer jämlikt ett samhälle är desto bättre mår invånarna. Det visar forskningen.
Nya neurologiska rön visar att vi lär oss bäst i en stimulerande miljö och då vi känner oss säkra på att bli framgångsrika. Ojämlikhet i samhället och i skolan har en direkt och påvisbar effekt på våra hjärnor och därmed på inlärningsprocessen och prestationer inom utbildningen (forskarna Richard Wilkinson, Kate Pickett i Jämlikhetsanden).
Svante Olson, landstingsledamot
Vänsterpartiet