Vad sjutton håller
psykvården på med?
Vad sjutton håller psykvården i Jönköpings län på med? En kvinna i Värnamo som missbrukat Subotex i sex år och som vill lämna sitt missbruk lämnas åt sitt öde.
Hon får ingen hjälp. Hon är förtvivlad.
Subotex är ett kemiskt preparat som används i missbruksvården för hjälpa opiatmissbrukare att sluta knarka.
Ingen hade räknat med att Subotex självt skulle kunna leda till missbruk. Det kan det. Värnamokvinnan som har en lång missbrukskarriär bakom sig har genom bekanta kommit över Subotex och det har hjälpt henne ur social ångest och fobier. Hon får ingen berusningseffekt av Subotex men hon mår bättre när hon tar det och kan leva ett någorlunda normalt liv.
Men hon har blivit beroende av det nu, hon har fastnat i ett missbruk och vill kunna lämna det och få kontroll över sitt liv med hjälp av samtalsterapi och på andra sätt.
För att klara det vill hon ingå i ett subotexprogram med nedtrappning under 2-6 månader. Problemet är att det bara är knarkare, typ hereoinister, som erbjuds detta program. Och att låta knarkare som använt Subotex få samma behandling är av allt att döma otänkbart.
Värnamokvinnans läkare på hennes vårdcentral, hennes handläggare på kommunens medborgarförvaltning, är lika upprörda som kvinnan. De skickar remisser, ringer på telefon, skriver brev.
Men på psykvården i Värnamo bollas hon till beroendeenheten på Ryhov i Jönköping som bollar tillbaka till Värnamo.
Det räcker med en sex-dagars inläggning för avgiftning, hävdar beroendeenheten.
Det håller inte, menar vårdcentralens läkare och kommunens handläggare. Kvinnan klarar inte en inläggning på sjukhuset. Hennes sociala fobi, som är en del av hela problematiken, omöjliggör det.
På det svarar beroendeenheten i Jönköping att det normala är en sex-dagars-nedtrappning men att den lokala psykvården ändå har ett manöverutrymme: "om man önskar göra något annat kan man givetvis göra detta själva."
Men det vill inte Värnamo sjukhus psykläkare eftersom man anser att expertisen finns på Ryhov.
Värnamokvinnans handläggare har nu skrivit ett desperat brev till beroendeenheten på Ryhov där hon vädjar om råd.
"När ett ärende börjar bollas fram och tillbaka mellan läkare och sjukhus så känner jag mig helt rådvill," skriver hon.
Och hon tillägger att den aktuella kvinnan är väldigt ledsen över att hon har hamnat i kläm.
Så här kan vi inte ha det. Psykvården måste ta sitt ansvar och stödja en människa som själv tar initiativ för att komma ur sitt missbruk. Att inte hjälpa henne är att döma ut verksamheten.
Svante Olson, landstingsledamot
Vänsterpartiet, Värnamo