Inte rädd för döden
men vill inte vara med
Döden är ett besvärligt ämne som angår oss alla men som vi inte talar så mycket om.
"Jag är inte rädd för döden, jag vill bara inte vara med när det händer", som en känd person har sagt.
Man skulle ju kunna anta att personer på ett äldreboende helst inte skulle vilja veta så mycket när grannen dör; att man skulle må sämre då.
Det är precis tvärtom. På Äldreriksdagen fick vi höra att oron bland de boende minskade när man på ett ställe lät avlidna passera genom dagrummet så att alla som ville kunde ta avsked. Det blev mycket uppskattat.
(Hur gör vi i Värnamo?)
Gamle finansministern Kjell-Olof Feldt, S, var med på ett underhållande scensamtal.
"Jag önskar framtidens politiker ett bättre liv än jag hade", sa han och möttes av jubel.
Men han såg rätt dystert på hur välfärden ska betalas i framtiden. "Dagens skatter räcker inte", menade han.
Det höll inte Bo Leinerdal, V, med om. "Det privata konsumtionsutrymmet ökar, omvandla det till välfärd", tyckte han.
Jag håller förstås med honom. Att sänka skatterna är inte ansvarigt om man vill värna om den framtida välfärden. "Det finns utrymme att justera skattegraden uppåt", sa Bo Leinerdal.
Precis. Det finns mycket pengar att hämta, det gäller bara att ta dem från rätt ställe.
Svante Olson