Slår inte in
öppna dörrar
Sylvia Fernström-Johansson, C, ledamot av omsorgsnämnden i Värnamo kommun, påstår att jag slår in öppna dörrar, (VN 6/5), när jag tycker att kommunen borde fatta beslut om att låta par bo tillsammans i vårdboende även om bara en är i behov av det.
Hon hävdar att kommunen redan tillämpar den principen.
Nej, Sylvia, jag slår inte in några öppna dörrar. Tvärtom. Jag är utestängd. Jag får inte ens besöka Linneberg. Omsorgsnämnden kräver att jag ska skriva på ett papper om tystnadsplikt för att jag ska få komma innanför dörrarna och se hur det fungerar.
Jag är ju starkt kritisk mot att en avdelning med 12 bostäder på Linneberg är obebodd. Det är väl det som ligger bakom det hela.
Klart att jag inte skriver på något papper om tystnadsplikt. Om jag ser något som inte fungerar vill jag förstås berätta om det.
Tystnadsplikten gäller tydligen bara mig. När andra politiker besöker Linneberg behöver de inte skriva på några papper.
Sylvia skriver att ännu har inget par i Värnamo nekats att bo tillsammans på ett vårdboende.
Jag hann inte mer än läsa Sylvias insändare förrän en person i Forsheda ringde. Han berättade att han flera gånger försökt att få bo tillsammans med sin fru på Soläng. Senast han nekades var för ett halvår sedan.
"Du har inget behov", fick han veta.
Han är ledsen och ser sig själv som en resurs. "Jag skulle vara till stor hjälp för min fru om vi kunde få bo tillsammans."
Maria Larsson, äldre- och folkhälsominister, KD, Gnosjö, har större förståelse för mina argument. Hon är beredd att föreslå en tydligare lagstiftning "så att äldres rätt att bo tillsammans med sin livskamrat framgår i lag", skriver hon i en annan insändare samma dag i VN.
Svante Olson